Provkörning av Mercedes 500 SL

Benämningen klassiker är svårtydd, frågan när en bil anses som gammal nog att passera in i historieböckerna och vidare in i våra bilhjärtan. Kan en bil från 90-talet verkligen anses som klassisk? Javisst, säger vi och ger oss i kast med ett verkligt tekniskt underverk av sin tid, Mercedes-Benz 500 SL, internkod R129, modellen som producerades 1989-2001. Långa produktionsserier är för övrigt vardag för Mercedes roadstermodeller, till skillnad från de mer vanliga sedanserierna.

Stora teatern – ”Nya Theatern” – i Göteborg hade sin storhetstid liksom Mercedes SL R129 under 90-talet. Vi pratar givetvis 1800- respektive 1900-tal. Foto: Glenn Lindberg

Exemplaret vi lånar ut tillhör göteborgaren Krister Cervin, en verklig bilkonnäsör ut i fingerspetsarna.
– Egentligen gillar jag inte Mercedesbilar, men denna 500 SL är för mig den sista ”riktiga Mercedesen”, byggkvalitén är enorm, berättar Krister och stänger den blytunga förardörren som sluter an med en välisolerat och tyst tysk-dunk. Det är lätt att hålla med honom om kvalitetskänslan hos denna bil med endast två ägare och ynka 4 500 mil på mätaren.

Vi torrbryter innan avfärd och slås ideligen av den frenesi som måste tvingat Daimler-Benz-ingenjörerna i Stuttgart att klå tidigare egenproducerade – och andra konkurrentvagnar – i det stycke bilhistoria som R129 står för. Exemplaret är krispigt och fräscht i stort som smått, som om vagnen just rullat ut från fabriken.

Modell 500 SL enda version som fanns alla år 1989-2001. I Sverige var sexcylindriga 300 SL populär. Foto: Glenn Lindberg

SL-beteckningen kom redan 1954 på 300 SL, bilen som symboliserar Mercedes sportiga roadstermodeller, för att inte tala om måsvingarna. ”Super Leicht”, superlätt, stod bokstäverna för i dåtid men redan 1989, när nya R129 lanserades, borde förkortningen ändrats till Jätte Tung eller nåt i den stilen. Närmare två ton i matchvikt är 500 SL R129 inte längre någon sportbil, även om systertidningen Teknikens Värld i sitt första test av bilen 1990 fortsatte kalla bilen det. Testlaget då var eniga om att bilen ”tjockat” på sig men så var också vagnen fullastad med ny teknik som gjorde att bilen inte alls upplevdes så tung som databladen angav.

Strikt, ändå fullmatat med utrustning och funktioner. Trots orgie i knappar samt vred behärskade designers och ergonomer utbudet till fullo. Foto: Glenn Lindberg

Acceleration 0-100 km/h uppmättes till 7,4 sekunder, toppfarten var reglerad till Autobahn-politiskt korrekta 250 km/h. Fartresurserna jämställdes med den då överåriga Porsche 928 S4 (0-100 km/h på 6,7 s.) som fortsatt var betydligt mer yster att köra än den gravt understyrda 500 SL. Rakt fram var dock Mercedesen överlägsen det mesta som kommit i testlagets väg, vi saxar ur Dag E Hogstens testtext:
”Vägegenskaperna är högst godmodiga, Mercedes 500 SL är en mycket lättkörd bil med lätt och exakt styrning, högklassig kurshållning och stabila kurvegenskaper”.

För enkelhetens skull kan man säga att R129 baserades chassimässigt på W124 men fick maskineri från stora W140. Det innebär i 500 SL en maffig V8-motor på 5,0 liter, 326 hästkrafter och 450 newtonmeter. Fyrväxlad automatlåda med E- respektive S-läge sköter effektutsöndringen. Genom åren fanns R129 med motorspann 280 V6-motor till 600 med V12-motor 394 hästkrafter.

Mercedes nya bilar som kom under 1980-talet var i det närmaste övertydliga när det gällde ergonomi och avläsberhet. Konkurrenterna var akterseglade. Foto: Glenn Lindberg

Samarbetet med AMG hade inletts och SL 60 AMG är faktiskt den första samproduktionen, lanserades 1994. ”Värstingen” kom ett år senare, SL 73 AMG med V12 och 525 hk. Ett Autobahnjärn.

Arbetet med att ta fram en ersättare till R107 påbörjades redan tidigt 1970-tal men flyttades fram allteftersom oljekriser kom och gick, stilideal ändrades, rykten om alla öppna bilars död i USA och Bobby Ewings snygga parkeringar med Mercedes SL R107 på ranchen South Fork i teveserien Dallas.

Stolarna är fortfarande ett under av komfort. Automatiskt reglerad övre bältes-infästning och möjlighet att justera stoppningens hårdhet ger pluspoäng. Foto: Glenn Lindberg

Designstudion i Stuttgart övervakades av designchef Bruno Sacco som med åren blev allt mer djärv och modern i sina uttryck. Designansvarig för R129 blev Johann Tomforde, utpräglad avantgardist som även mejslade fram första generationen Smart för Daimler-Benz.

Linjespelet hos nya SL-serie bröt radikalt från gamla tiders kromtyngda roadster, i stället låg formerna i linje med avskalade 190-serien (W201) och E-klass (W124). Inget krom så långt ögat når och designen lever på obrutna mjuka former där karossens delningslinjer bär upp stringensen. Det korta axelavståndet och långa överhängen stör en annars välbalanserad form men avslöjar samtidigt bilens ålder.

Träinslaget är måttligt, märks mest på mittkonsolen. Bandspelaren Mexico Becker snurrar fortfarande i rätt tempo. Foto: Glenn Lindberg

Instrumenteringen är fullödig på denna 500 SL, grundpriset var 616 00 kronor men komplett med i princip all möjlig extrautrustning för ytterligare 309 000 kronor (!) saknas inte något. Elmanövrerade komfortstolar med minne för stol, elmanövrerad (i både längd och höjd) ratt samt alla tre backspeglar var häftigt 1991 och är det ännu 2016. En knapp som ser ut som ett miniatyrtak lyser rött och reglerar suffletten.

Proceduren är komplicerad och mekaniken låter ansträngd, men gjorde så även som ny. Testlaget noterade detta hösten 1990 och poängterade att det skulle komma att kräva ordentlig fackkunskap att renovera alla linor, vajrar och hydraulik som sköter takfällningen på andra sidan millenniumskiftet. Domen stämmer nog, men inte på detta lågmilade och väl omhändertagna exemplar. Hardtopen i lättmetall låter vi ligga kvar på garagegolvet, i kväll är det nercabbat som gäller.

Ett virrvarr av sladdar och slangar men allt ryms under snyggt formgiven toppkåpa – modernt så det förslår. Femliters V8-motor är aldrig ansträngd. Foto: Glenn Lindberg

V8-motorn har ett rivigt ljud norr om 4 000 r/­min och 500 SL skjuter iväg med god fart. Antislirsystemet ASR (AntiSchlupFregelung) var sprillans nyutvecklat för R129 och tar effektivt död på allt eventuellt bredsladdande, något antisladdsystem ESP fanns än så länge inte till SL. Styrkänslan är tung och gedigen, förmedlar exakt men med en viss fördröjning – typiskt Mercedes.

Mercedes-Benz SL med internkod R129 debuterade 1989 och levde i hela tolv produktionsår. Karosstilen var tidlöst modern och ersatte den tidigare R107-modellen (1971-89) på ett direkt vis. Starkaste och fräsigaste versionen var länge 500 SL med femliters V8-motor på 326 hästkrafter. Foto: Glenn Lindberg

Mer säkerhetstänk finner vi bakom sittbrunnen, den uppfällbara snygga störtbågen fälls upp automatiskt på 0,3 sekunder vid för höga G-krafter eller manuellt via knapptryck på fyra sekunder, så att eventuella baksätespassagerare kan ducka sina huvuden. Mexico Becker-bandspelaren har fint ljud, i mittfacket mellan sätena finns ställ för tio kassettband. Fjäderbelastade magasin poppar upp ditt valda band samtidigt som det tomma facket indikeras med vit lampa i stället för röd när kassettmagasinet är upptaget.

Givetvis ingick tio kassettband när ägaren Krister Cervin köpte sin 500 SL. Vi spelar Julio Iglesias, John Farnham och Inxs och andra dramatiska 1980/90-tals hits natten igenom. Huttriga kylslagna Göteborgsflanörer i februarikvällen vrider och vänder sig om, undrar om vårens cabsäsong har tjuvstartat eller om någon skruvat tillbaka tiden ett par decennier.

”Kontrollen blinkar blå”. Hans Hedberg ger sig i kast med sina coolaste musikhits från 1980- och 1990-tal. Passar 500 SL som hand i handske. Foto: Glenn Lindberg

Artikeln är hämtad från Klassiska Bilar nummer 4/2016.

Mer från Klassiska Bilar läser du här!