Provkörning av Moonbike
Hälften cykel. Hälften snöskoter. Helhäftigt vinterkul från Frankrike? Teknikens Värld drar till norra Dalarna och kör Sveriges första Moonbike.
Vindstilla och strålande sol. Fem grader kallt, djup och orörd snö på myr efter myr. Nornäs i Norra Dalarna ligger inom 20 minuter från Sälens skidbackar men en evighet från dess intensitet. Här, på en slags högplatå bestående av mestadels platta tall- och myrmarker finns Sveriges första Moonbike Park.
Det är de tyska makarna Martin och Katrina Freyer som hittat sin egen bit av Sverige utanför den lilla byn och sedan 2015 driver Off Road Camp där främst tyska turister kommer för att åka skidor, köra skoter och ispimpla. På sommaren är det fyrhjulingssafari på det vidsträckta grusvägsnätet runt Trängslets skjutfält som lockar besökare.
I centrum i dag står emellertid varken tyska turister eller svensk natur. I stället ett franskt fordon. En tingest så unik att den likt Post-it, Jeep och Heroin (namnskyddat av tyska läkemedels- och kemifirman Friedrich Bayer redan 1898) blir ett generiskt varumärke.
Vi pratar alltså om Moonbike. En idé sprungen ur fransmannen Nicolas Murons önskan om att lättare och smidigare kunna ta sig runt familjens vinterstuga i Saint-Nicolas-de-Véroce i franska alperna vintertid. Snöskotrar är emellertid inte tillåtna på samma sätt som i Sverige och Nicolas Muron ville skapa ett tyst fordon som inte skulle irritera hans landsmän men ändå kunna ta honom fram på snö utan skidor på fötterna. 2022 kunde de första exemplaren levereras till kund i Frankrike och nu finns alltså även de första fordonen i Dalarna, Sverige.
Vid en första anblick ser det ut som att framgaffeln och ramen från en mountainbike korsats med en kortare och smalare matta från en snöskoter.
Och det är inte så långt från sanningen, faktiskt. Framgaffeln är just från en mountainbike, ett sätt att spara pengar och utvecklingstid. Ramen är dock unik för Moonbike och övergår i en lådform där sittdynan placeras högst upp. I själva lådan, under rumpan, finns plats för batteri och därunder huserar elmotorn och själva boogien med fjädring och mattan som driver framåt. För att få framföra Moonbike krävs ett förarbevis för snöskoter alternativt att du tagit körkort innan första juni år 2000.
Batteridrift och vintermiljö, tänker du. Hur går det ihop? Jo, batterilådan värms inte upp av förarens eventuella egna stjärtvärme utan har ett eget värmeelement som håller temperaturen i batteriet på 10 grader och därför påstås batteriets räckvidd vara intakt ända ned till minus 25 grader. Som standard kommer tingesten med ett batteri om 35 Ah som ska räcka till upp till en och en halv timmes körning. I lådan finns plats för ytterligare ett standardbatteri som du sedan lätt kan byta till när det första tar slut. Dessutom finns en performancebatteri som ska klara två och en halv timmes körning på en laddning, men det tar dock sådan plats i batteriutrymmet att det inte går att kombinera med ytterligare batteri.
En punkt som oroar är att Moonbike ännu inte är CE-märkt, alltså att tillverkaren försäkrar att produkten uppfyller de väsentliga hälso-, miljö- och säkerhetskraven i relevanta EU-direktiv. Vi utgår ifrån att det är på gång.
Motorn är på 3 kW och sägs kunna skapa ett maximalt vridmoment om 170 newtonmeter.
Instrumentering på styret är enkel. Först gäller det att välja mellan körlägena, eller snarare vridmomentslägena Ekonomi, Normal och Sport. Sedan kan topphastigheten regleras med knapparna Low, Medium och High där den maxar ur på 42 km/h. En knapp för back finns också men jag är tveksam till om den kommer att användas då Moonbikes styrka är dess låga vikt. 87 kilo med ett standardbatteri är så pass lite att det lätt går att flytta på maskinen om du exempelvis kör fast. Nog om fakta. Hur är den att köra?
Med körläget Normal ger jag mig iväg. Ingreppet från gaspinnen är mjukt och jag behöver trycka till med foten när jag ska köra längs det lilla ledsystem som körts upp i Moonparken. Precis som när det gäller cykel och motorcykel så styr jag genom att luta mig. Längst ned på framgaffeln sitter vad som måste beskrivas som en snowboard i miniatyr med stålkanter och belag undertill. Det finns alltså inget styrstål som på en snöskoter som griper tag i snön och står för riktning under svängandet. Här gäller det i stället att få den lilla snowboarden på kant för att ändra riktning. Det gäller alltså att våga luta sig i kurvorna på den lilla leden, precis som på motorcykel.
När leden öppnar upp sig och blir rak och jag ökar farten så blir det lite som att slängas tillbaka till de första, skakiga meterna på snowboard för 25 år sedan. Precis som på en snowboard så blir Moonbiken lite ”vickig” och instabil om du inte lutar den lite så att den lilla snowboarden tar lite kant i stället för att glida runt helt platt. Detta på grund av avsaknaden av styrstål. Det är dock inte överdrivet svårt utan det handlar om att slappna av som förare och bara luta maskinen något och samtidigt ta sikte rakt fram.
Jag viker av från leden och ut på myrens orörda snötäcke. Av naturliga orsaker sjunker hela cykeln ned någon decimeter och sätter sig med fin balans i snön. Jag sitter långt bak på sadeln för att ge tryck på mattan och kan nu köra på ett helt annat sätt. Nu passar den lilla snowboarden där fram perfekt då den skär mjukt genom snön. Riktningen avgörs fortfarande av hur mycket jag lutar mig men känslan är snarare den av att surfa fram på snön likt snöskoteråkning i lössnö snarare än att färdas uppe på snön som på leden. När jag stannar och ska igång igen så räcker inte körläge Normal för att skotta undan den lösare snön, här är det Sport som gäller.
3 frågor
Vilka ser ni som köpare av Moonbikes?
– Skidanläggningar tror vi är en stor blivande kund för att erbjuda en eldriven, tyst aktivitet. Och vi tror att egentligen alla fritidshusägare är målgruppen. En snöskoter behöver mer service eftersom du har en förbränningsmotor. Vi tror att många tycker det är smidigt med Moonbike.
Vad behöver jag som ägare göra för service?
– Det finns ingen speciell service du behöver göra på motor eller batteri. Men det är bra att rengöra mattan, ta ur batteriet och förvara batteriet inomhus.
Hur länge håller batteriet, hur många laddningar tål det?
– Vi har inte fått någon information om det ännu, det är fortfarande en väldigt ny produkt.
Ju mer jag vågar luta mig desto roligare blir det. Känslan påminner om riktigt bra lössnöåkning på skidor eller snowboard, jag surfar fram på ett sätt som känns lättare än på snöskoter och inte heller kräver perfekt nysnö och branta backar som för de alpina grenarna. Moonbike i ospårad terräng kan vara ett av de roligaste och enklaste sätten att njuta av ett vinterlandskap.
Glädjen grumlas dock när det är dags att ta del av prislistan. 148 800 kronor kostar fordonet med standardbatteri och standardladdare som behöver fyra och en halvtimme för att ladda batteriet. En snabbladdare som drar ned laddtiden till två och och halv timme kostar ytterligare 6 960 kronor. Vill du dubbla räckvidden genom att stoppa ned ett batteri till så går det lös på 27 960.
Kort sagt är Moonbiken dyr, riktigt dyr med tanke på den relativt korta räckvidden och att du får en ny, ytterst kompetent snöskoter för samma pengar. Bättre då att provåka på någon av de Moonbike Parks som finns och vänta på att upphovsmannen Nicolas Muron gör som Teslas dito och prissänker rejält när batteritekniken blivit billigare.
Moonbike
Pris: 148 800 kronor.
Längd: 225 centimeter.
Spårvidd: 25 centimeter.
Bredd styre: 70 centimeter.
Sitthöjd: 72–74 centimeter.
Effekt elmotor: 3 kW.
Maximalt vridmoment: 170 Nm.
Toppfart: 42 km/h.
Vikt: 87 kg, 74 kg plus standardbatteri 13 kg.
Batteri: 35 Ah. Räckvidd: 1–1,5 timmar beroende på körstil, 16 km till 32 km beroende på körstil.
Kommentera artikel
Teknikens Värld erbjuder möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga. Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se