Provkörning av Opel GT
Opel kämpar för sin överlevnad och vissa bedömare har redan spått biltillverkarens undergång. Om det är sant är det hög tid att titta tillbaka på en av märkets sällsynta sportbilar: den tyska, fransosen Opel GT.
Märket Opel förknippas snarare med arbetshästar än med sportbilar.
Fast i slutet av 1960-talet var det just en sådan här man skulle ha om man ville vara lite tuffare. Opel GT var för många unga en riktig drömbil som signalerade individualitet och framgång.
Inga-Britt Ekdahl hade blivit stående framför bilhandlarens skyltfönster i Kisa mer än en gång. Den figurslanka lilla sportbilen var draperad i guldmetallic och sa – köp mig, vi kommer att bli ett strålande par!
En dag klev hon helt sonika in och slog till. Sedan dess har de varit just ett par. Körd varsamt, endast sommartid och passionerat och regelbundet omhändertagen. På vintern brukar Inga-Britt smyga ner i garaget för att beundra och småprata lite med sin GT.
Hör och lär, hobbybilsföräldrar! Just så håller man lågan ständigt tänd.
Denna krispiga höstmorgon rullas skönheten ut framför våra fötter. Varsågod, ta för er av denna Opel GT modellår 1970, originalskick och knappa 3 000 mil på mätaren.
Exceptionellt smidig, svarvad midja, kraftigt markerade skärmar. En näpen historia men med musklerna på de rätta ställena. Fronten låg och skarp, formvässad med den tunna kromranden i form av en minimal stötfångare.
Strålkastarna – ett kapitel för sig – roterar i sina egna hålor och fälls upp likt ett nyvaket Halloween-monster. Enligt ett enhälligt beslut i Opel GT Club Schweden ska dock ögonen vara släckta i så stor utsträckning som möjligt. Rätt så, utseendet främjas knappast av de charmiga, men ganska klumpiga strålkastarhusen.
Efter den förhållandevis långa huven sveps man med i härligheten via den sluttande obrutna taklinjen som mynnar ut i en kort horisontell linje innan bakänden abrupt huggs av i en ankstjärt. Det kromade tanklocket har placerats som ett ornament mitt på.
De runda bakljusen påminner om Ferrari Dino, men desto fler lär dra paralleller till tredje generationens Chevrolet Corvette. I sig logiskt eftersom GT:n ritades av Clare MacKichan, som flyttades över från GM i Detroit till Opel i Rüsselsheim för att formge Opels nya sportbil. Annars var inte, som många tror, Corvette inspirationskällan utan en konceptbil vid namn Chevrolet Corvair Monza GT från 1962. Åtminstone om man får tro GT-entusiasterna som avskyr epitetet fattigmans-Corvette.
Dörrarna klipper in en bit i taket och öppnar brett varför insteget är relativt lätt. Utrymmet känns förvånansvärt luftigt med tanke på bilens yttermått. Interiören är inte särskilt insmickrande. Alla förväntade mätare finns monterade på en hög instrumentpanel vinklad inåt i nederkant och på så vis i harmoni med bakstammens lutning.
Treekrad sportratt och högt placerad golvväxelspak andas rätta takter, samtidigt som det är murrigt och ganska mycket bruks-Opel över det hela. Unik är däremot en mycket speciell spak alldeles snett framför växelspaken. Det är nämligen reglaget till strålkastarnas manövrering som sker mekaniskt med vajer. Handlaget bör vara bestämt annars fastnar inte grodögonen i läge med följden att bilen ser ut som en vindögd groda.
Bagaget får man kasta in bakom sätena, baklucka saknas. Lite mer utrymme får man om man kastar ut reservhjulet, men då får man krypa genom bilen för att komma åt pinalerna.
Från Kisa hamnar vi på väg 134 som löper runt och på smala landtungor genom sjön Åsunden på ett underbart slingrande vis. Vidare till Björfors, en kort posering vid den gröngula nostalgimacken som Siewert Jonsson så omsorgsfullt håller igång. Rundar därefter nästa sjö, Björkern, genom härliga lövskogar och ett förvånansvärt bergigt landskap. Körningen flyter fint. Färska däck på en nästan ny bil, sett till miltalet.
Någonstans här upplever Opel GT och jag något som kan beskrivas som t h e m o m e n t.
Jag hittar bilen och bilen hittar mig. Eller kanske snarare, bilen hittar vägen och gör allt för att jag också ska känna den. Det kanske går i 80, 110 på sin höjd vilket är alldeles tillräckligt även om den kan sprutta på betydligt fortare.
Bilen känns harmonisk på vägen, behärskad utan sidoskutt vid ojämnheter eller plötsliga gasuppsläpp. Styrningen är delikat. Växellådan är trög och har fasta lägen.
Det behövs ingen sportmotor, varvräknaren rusar obehindrat upp mot 5 000 r/min. Med bara drygt ett ton att dra räcker effekten för just den här typen av avslappnade, men ändå inspirerande körningen.
Körupplevelsen liknar lite grann den i MGB GT, blandat med Saab Sonett. Tillförlitlig kärvhet och säregen fingertoppskänsla. En sorts bruksig, lättillgänglig sportighet.
Och exakt i ögonblicket efter att vi funnit varandra, Opel GT och jag, slår trippmätaren över till 30 000 kilometer.
Andra ägaren
Inga-Britt Ekdahl är andre ägaren till bilen, den första var också en kvinna som dock inte hade bilen mer än något år och bara hade kört några hundra mil. Innan körde Inga-Britt en Fiat 850 och ville egentligen ha en Porsche, en likadan som hennes bror körde.
– Jo, lite häftig ansågs man nog när man kom åkande i en sportbil, berättar Inga-Britt, som på senare år även börjat köra motorcykel.
Opeln körs inte många mil varje år, men en och annan utflykt brukar det bli till olika bilträffar.
– På årets stora jubileumsträff (Opel 150 år, reds anm.) på Öland kom det fram en dam och var helt säker på att det var hennes gamla bil. Efter ett tag kom vi fram till att så inte var fallet, men hon hade haft en exakt likadan. Det kanske är något med bilens former och i kombination med kulören som tilltalar oss kvinnor?
Designen är avgjort amerikansk...
...och vid ritbordet satt ju även en amerikan. Tysk teknik, mestadels från Opel Kadett. Men Frankrike?
Vi får nog ta det från början.
Den slimmade fastbackcoupén Opel GT Experimental visades upp på bilsalongen i Frankfurt 1965. Opel hade först inte tänkt bygga någon bil på konceptet, men ändrade sig när intresset visade sig vara stort.
I USA såg man ett ökat sug efter billiga folksportbilar och i Europa behövde Opel tvätta bort töntstämpeln och ge märket en sportigare image.
Produktionsbilen tog tre år att färdigställa trots att mestadels lagervaror användes under den avancerade strömlinjeformen. Motor och drivpaket skulle monteras tre decimeter längre bak i Kadettens chassi för bästa väghållning. Skivbromsar och dubbla triangelarmar fram avfjädrat med tvärgående bladfjäder. Bakvagnen har stel bakaxel, skruvfjädrar och trumbromsar.
Karossen vållade störst problem. Eftersom produktionstaket nåtts i Opels egna fabriker gick uppdraget till den franska bilbyggarfirman Brissonneau & Lotz, som i sin tur med hjälp av en annan fransk firma, kaross-skräddarna Chausson, utförde det mesta av arbetet. De böljande släta ytorna blev en stor utmaning med ideliga slitningar mellan fransmän och tyskar.
GT finns med två motoralternativ. Vanligast är 1900-modellen på 90 hk vid 5 100 r/min. Den tamare 1100-modellen (60 hk) såldes aldrig i Sverige och försvann redan efter två år. Ytterligare en version såldes, GT/J, som i Junior, hade allt krom lackerat svart och enklare utrustning. Tillverkningen startade i början av oktober 1968 och fortsatte fram till 1973 då strängare säkerhetsbestämmelser tog död på Opel GT. Då hade respektabla 103 463 exemplar tillverkats. 70 procent gick till USA.
Kanske lika känd som själva bilen är reklamsloganen: Nur fliegen ist schöner.
Artikeln publicerades ursprungligen i Klassiska Bilar nummer 3/2013.
Mer från Klassiska Bilar läser du här!
Opel GT
Ursprungligt pris (1969): 24 450 kronor.
Uppskattat pris (2012): från ca 60 000 kr.
Motor: Bensin. Längsmonterad 4 cylindrar. Cylindervolym 1 897 cm3. Max effekt 90 hk vid 5 100 r/min, max vridmoment 152 Nm vid 2 800 r/min.
Kraftöverföring: Motorn fram, bakhjulsdrift. 4-växlad manuell låda.
Hjul: Fälg fram/bak 5 x 13 tum.
Mått/vikt (cm/kg): Axelavstånd 243, längd 411, bredd 158, höjd 123, spårvidd f/b 125/128. Tjänstevikt 1 030, maxlast ca i.u. Tank 53 liter.
Fartresurser: Acceleration 0-100 km/h 11,0 s, toppfart 185 km/h.
Bränsleförbrukning: ca 0,98 l/mil.
Kommentera artikel
Teknikens Värld erbjuder möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga. Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se