Provkörning av Pagano

Basfakta

Motor 

4-cylindrig Alfamotor. Längsmonterad. 1,8- eller 2-liters. Effekt från ca 120 hk.

Kraftöverföring

Motorn, bakhjulsdrift. 5-växlad.

Fjädring/hjulställ

Rambygge med separat kaross. Skruvfjädring och krängningshämmare fram och bak. Fram fjäderben (McPherson). Bak DeDion-axel 

Styrning 

Kuggstång, ej servo.

Bromsar

Låsningsfria skivor fram (ventilerade) och bak.

Dubbelkopian

På 1950-talet föddes Ferrarikopian som Jan Wargs racerbil Pagano i sin tur är en kopia av.

Helsvenska sportvagnstillverkare växer inte på trän precis, så när tillfälle ges att besöka den nyetablerade biltillverkaren Pagano i Karlstad sker det med viss nyfikenhet.

Att "fabriken" består av en liten verkstad med produktionsplats för en bil åt gången och att personalstyrkan är minimal (en man) antyder bara det kan vara något stort i görningen. Vetskapen om att bilen i fråga är en modern version av den av Erik Lundgren tillverkade svenska klassikern Ockelbo från 1950-talet gör definitivt inte saken sämre.

- Jag ville bygga något unikt, inte som alla andra, och det fick gärna vara italienskt, berättar Paganos upphovsman Jan Warg. 

- De allra flesta som väljer att bygga en replica/kitcar föredrar "Cobra" eller "SuperSeven", men de var ointressanta för mig.

Pagano betyder "liten kärra" på italienska och nog känns den här Ockelbo-kopian exotisk ur svensk bilhistorisk synvinkel. 

Efterkrigstidens Sverige och Europa medförde bland annat att folk fick allt mer pengar att röra sig med och intresset för motorsport växte med väldig fart. Att få äga ett äkta italienskt fullblod var en ouppnåelig dröm för nästan alla, men med fantasi och god vilja lyckades i alla fall en hel del förare bygga sina egna fartvidunder för att tävla i Nordiska Specialvagnsklassen. 

År 1957 byggde racerföraren Erik Lundgren, efter att med stor framgång ha tävlat med en hembyggd Ford Special 1938 försedd med 280-hästars V8 och inte mindre än åtta förgasare, en helt ny bil med teknik från en utbränd Alfa Romeo Giulietta Sprint.

Som karossförlaga tjänade inget mindre än den kände racerföraren Uffe Norinders Ferrari 500 Mondial, en bil som enligt uppgift aldrig blev sig riktigt lik efter avgjutningen. 

"Ockelbo-Lundgren" förändrade jämfört med förlagan designen på sin bil en aning i fronten och i en artikel i Teknikens Värld 15/57 gavs ytterligare förslag på hur bilen kunde utvecklas, bland annat med en hardtop. Glasfiber var ett nytt byggmaterial på 1950-talet och bara tanken på att använda en äkta Ferrari för avgjutning verkar förstås stollig i dag, men på raketåldern var det inte riktigt lika märkvärdigt. Huvudsaken var förstås att det alls gick att göra avgjutningar och att de blev så lätta; Ockelbos kaross vägde inte mer än drygt 50 kg, hela bilen något över 500.

Nu var inte "Ockelbo" något hafsigt hemmabygge. I TV-artikeln hävdades till och med att kopian var "ett strå vassare än förebilden!". Ockelbo såldes som byggsats för den händige. Skapare Lundgren rekommenderade ett flertal chassin att basera bygget på. Saab, Volvo, DKV, Simca, MG - i princip de flesta bilar skulle duga.

Uppfinningsrikdomen var det inget fel på, om motorn satt långt fram/högt, som på Saab, kunde karossen förses med upphöjd huvkåpa. Inte så snyggt kanske, men funktionellt. Fortfarande lär det finnas det några Ockelbo-exemplar i drift i Sverige, liksom av den täckta versionen som fick tillnamnet Carina.

De ursprungliga fattigmansidéerna att åstadkomma något exotiskt med små medel genomsyrar även den nyare versionen, "Karlstad-Paganon". Basen för motor och chassi hämtas från 1970- och 80-talens Alfa Romeo 116-serie (Giulietta/Alfetta). Fyrcylindriga versioner av de nyare modellerna Alfa 75 och 90 skall också fungera som donatorer. Pagano går ännu bara att beställa som halvfabrikat. Om köparen har önskan om trekvartsfabrikat eller en nästan färdig bil går det att ordna, men priset blir förstås därefter.

- En tekniskt funtad person skall kunna skruva färdigt bilen. Ramen kostar 25000 kronor, karossen lika mycket. Till detta kommer den specialbyggda tanken och stolen för drygt fem tusen vardera, berättar Jan Warg.

Sedan behövs en "grundbil" i kry kondition. Provbilen har sin mekanik hämtad från en Alfa Giulietta 1981. Så värst blodig behöver inte den slutgiltiga prislappen för en Pagano bli. 

- Ungefär 100000 kronor om man gör jobbet själv, säger Jan.

Ramen svetsar han själv ihop samt monterar väsentlig "hårdvara" som hjulställ, rattstång och pedalställ. Det flyttbara pedalstället är Jans egen konstruktion och tillåter att förarstolen är fast monterad, allt för optimal körställning. Vidare montering av övriga detaljer är en förhandlingssak med kunden.

Karossen plastar Jan Warg upp själv, förlagan är en äkta Ockelbokaross som spårats i Linköping. 

Ramen består av ett svetsat fackverk utfört av stålrör i två dimensioner fyrkantsprofil, beräknade och optimerade för specifika påfrestningar. Något extremt lättviktsbygge är bilen ändå inte, men Jan tror sig kunna kapa Paganos vikt med 50 kg. 

Under skalet är Paganon ett seriöst "amatörbygge", som den officiella klassningen lyder från Bilprovningen. Detaljer som hjulställ (med modifierad fjädring), deDion-bakaxel, den förlängda rattstången, rostfri tank med snabblock och drivlina är snyggt paketerade i ramen. Vid besöket i verkstaden slutsvetsades just en bil för leverans och i lagerhyllan ligger propert ämne, i form av rörstumpar, som väntar på att bli till ytterligare en ram. Det är så långt ifrån massproduktion man kan komma.

Jan Wargs egna racingmeriter med Paganon har resulterat i pallplatser den gångna säsongen. Provbilens sponsordekaler och rullbåge tillför en aura av klassisk bil-fighting. Allra bäst skulle bilen förstås te sig utan moderna reklambudskap på sidorna, endast iklädd röd lack och med nackfena över bakluckan (extrautrustning) vore Pagano en verklig läckerbit. Provbilens har kylargrill i form av en Alfa Romeo-sköld, men originalets liggande oval gör annars formerna mer rättvisa. 

Jan Warg visar mig skisser på en mycket aptitlig kupéversion med abrupt avkapat bakparti som på sportiga 1950-talsvagnar - så länge det handlar om italienska bilar verkar strömmen av entusiasm och idéer outsinlig!

Provkörningen av ur-Paganon sker en extremt regnig vinterdag utanför Karlstad. Trots den asketiska anrättningen andas Pagano "riktig sportbil" i varje tum. Jan skruvar noggrant fast metallplåtar och kåpor som döljer växellänkage och transmissionsaxel och ber mig att notera att plåtkulörens blågrå färg överensstämmer med Ferrari-originalets från 1950-talet. 

Att äntra sittbrunnen sätter föraren på prov. Koordination, smidighet och akrobatik krävs eftersom dörrar saknas på provbilen. Om kunden så önskar kan sådana ordnas.

Nedkrupen bakom den låga vindavvisaren är känslan av klassisk racing total. Stum känsla i stol, låret landar hårt mot det synliga fackverket till vänster, en kort växelspak med direktkontakt till växellådan placerad vid bakaxeln. Känslan av dåtid är stor, man får vad man betalar för helt enkelt.

Bilen saknar styr- och bromsservo, vilket bidrar till en (h)ärlig upplevelse men kräver en rutinerad och alert förare. Det mer än blöta underlaget tillåter inga yviga gester men bilen verkar väl balanserad och den otrimmade twincam-motorn svarar snyggt på klassiskt Alfa-manér, med bra drag på andra sidan 3500 r/min på varvräknaren.

"Bra drag" är en koncis sammanfattning av provturen i isande hällregn. Med piskande kyla i ansiktet, knäet fyllt av kallt regnvatten och en lätt träsmak i baken efter bara några kilometer är kroppen ändå spirande varm efter en Paganotripp. Skär körglädje värmer mer än de yttre elementen kyler.

Ett gott förstabetyg. Man kan hoppas att fler vill vårda och bruka ett stycke helyllesvensk bilhistoria.

Mer information

Jan Warg 054-212 840, www.pagano.se