Provkörning av Porsche 917 K

Efter nästan två års planerande och pendlande mellan hopp och förtvivlan faller allt på plats – en underbar dag i maj står den framför mig i depån vid racerbanan Mallory Park i England. Porsche 917. Legenden. Giganten. I ljusblå och orange Gulf-skrud är den kanske tuffare än någonsin, den där färgkombinationen är verkligen klockren, men att kalla 917 för snygg… nej. Spektakulär är den i alla fall så det räcker och blir över, inte minst med de stående vingbladen längst bak på motorkåpan. Kort överhäng fram, en liten hydda i mitten till föraren och sedan det mäktiga bakpartiet som slutar tvärt. Bakifrån ser bilen inte helt färdig ut – eller så är det precis så formen av effektivitet ser ut. Den här bilen uträttade stordåd men trots sin storhet är den liten till formatet, vilket blir tydligt när Richard Attwood går in i bilden. Richard tog, i par med Hans Herrmann, Porsches förlösande seger med 917 på Le Mans den där regniga junihelgen 1970. Året därpå lotsade han vårt exemplar, chassinummer 026, till en andraplats i samma lopp tillsammans med Herbert Müller. Han drar på sig hjälmen och med ett distinkt tryck på den runda aluminiumknappen öppnas dörren och vägen till dagens kungarike som stavas Porsche 917 K. K som i Kurzheck. K som i kollosal framgång. Det här är den heliga gralen, sportvagnarnas sportvagn som vann nästan allt som kom i dess väg under början av 1970-talet. Först sportvagns-VM 1970-71 och två segrar vid 24-timmars på Le Mans under samma säsonger. Sedan, med hjälp av turboaggregat och långt över 1 000 hästar, krossades Can-Am-mästerskapet i Nordamerika. Bättre blir det inte.