Provkörning av Porsche 944 S2
Resan blir målet när Linus Pröjtz upptäcker det underbara med att entusiastiskt vinterbruka en Porsche 944 S2. Det vill säga att åka på sladd så ofta det går – helst hela tiden!
Kommer ni ihåg inledningen till filmen Bilar? Jo, jag menar den där data-animerade Disney/Pixar-filmen där huvudpersonen är en Nascarbil som heter
Blixten McQueen. I alla fall, det börjar ju med att Blixten står inne i sin racetrailer och kör ett peptalk med sig själv. ”Fart. Jag är fart.” Denna textinledning kan mycket väl vara den mest långsökta jag någonsin skrivit, men om ni läser dessa rader så har det ändå passerat nålsögat hos redaktionschef Engström.
Hur som helst, poängen med det hela är att den där repliken – den har precis ingenting med det här att göra. Faktum är att fart är det sista jag tänker på när jag ivrigt kliver på gaspedalen och låter bakvagnen på Lasse Svenssons härligt bruksiga Porsche 944 S2 driva ut i ett långt och brett ställ. Farten är nästintill obefintlig, men ändå är det så sjukt roligt. Greppet skulle man kunna tro är lika obefintligt, men det stämmer inte alls. Däremot gäller det att spela på den där greppsträngen hela tiden, att hålla greppet borta eller kalla tillbaka det, för att kontrollera situationen.
Och där kommer det underbara vridmomentet från den tre liter stora fyrcylindriga motorn in i bilden, liksom en viktfördelning som kommer sjukt nära 50/50 mellan axlarna. Diffbroms är den här bilen inte utrustad med, fast det går ju lika bra att sladda med bara ett spinnande bakhjul. En decimeter nysnö, -10 grader, hyfsade vinterdäck och solsken gör det här till vinterns kanske bästa dag hittills!
Ägaren!
Lars Svensson från Ugglerum utanför Kalmar.
Innan vi försvinner ut i irrfärder runt sladdvinklar och den fantastiska enkelheten i körglädjen hos Porschar med motorn fram så ska vi nämna ett par ord om bilens ägare. Lars Svensson från Ugglerum utanför Kalmar. För Teknikens Värld-läsare med riktigt bra minne så kanske namnet ringer en klocka, det var nämligen han som var en av upphovsmännen till bilmärket Esther. Alltså en svenskbyggd replika på Lotus Super 7 och tillika basen för Teknikens Världs projektbil Klorofyll – en svenskbyggd miljövänlig sportbil som såg dagens ljus 2007. Och ska man vara ärlig så var det Lasse och hans kompanjoner som gjorde i stort sett allt jobb med Klorofyll. Vi åkte mest till verkstaden för att vara med på bild.
Med andra ord har sportvagnar alltid varit centralt i hans liv. Antingen genom racingen där han tävlat med bland annat Esther-bilar inom sportvagnsserien eller genom otaliga bilbyggen, renoveringar och modifieringar. Lägg därtill att han körde över 8 000 mil i tjänsten med en Lotus Elan, bara det är ju värt ett Nobelpris i motorkultur.
Så när Lasse ringer en dag och berättar om sin vinterbil, då lyssnar man. När han berättar om hur kul det är, då blir man avundsjuk och förbannar sin egen slapphänthet och lagom-attityd.
– Nej, du vet, jag har ju den som vardagsbil. Är ju hur roligt som helst! Jag har till och med monterat dragkrok på den. Du skulle sett blickarna när jag var och hämtade den där stora prydnadsstenen vi har hemma på tomten – med en Porsche och kärra!
Tja, vad ska man säga? Klockrent tror jag är ordet som söks. Ett par veckor efter samtalet träffas vi längs östkusten, närmare bestämt i Västervik. Några dagar tidigare kom här ungefär en decimeter nysnö och dagen till ära skiner solen. Jag och foto-Glenn anländer i en fyrhjulsdriven mpv med alla hjälpsystem i världen. Inte ens när vi försöker stänga av så händer det något. Hur säkert som helst och därmed ljusår bättre än Lasses gamla Porsche 944 S2. Men det går liksom inte att sluta flina när han kommer insladdandes på parkeringsplanen med ett riktigt fett uppställ.
Visst finns det anledningar till att inte köra sin entusiastbil på vintern, inte tal om annat. Själv är jag en riktig lök i det avseendet, för enda gången jag åkte entusiastbil på vintern var när jag bodde hemma hos föräldrarna och det liksom inte stod något annat till buds. Tanken på att jag i dag skulle ta ut den egna Porsche 964:an under vintern känns otroligt avlägset. Kanske skulle jag dra den med släp till en sjöis och sedan leka runt med riktiga rallydäck, men knappast kasta mig ut i trafiken. Jag tycker att den är för fin för det. Saltet, du vet.
Men jag tror att Lasse har hittat den gyllene medelvägen. Nu är ju risken att Lasse inte kommer att svara mig nästa gång jag ringer, men sanningen är den att hans utgångsobjekt för operation ”lekstuga i vinterklimat” är klockrent. Kort och gott så är hans 944 S2 inte för fin för att användas. Förstå mig rätt, den ser proper ut och den känns riktigt bra i chassi och motor. Men den har några skönhetsfläckar här och där – lacken är inte perfekt.
Nu är ju Lasse som han är, så den lilla rosten som fanns när han köpte bilen, av en gemensam kompis till oss bägge, är ju åtgärdad. Och den där sänkningssatsen som hade legat på hyllan alldeles för länge, den är monterad. Liksom dragkroken. Och de där skinnstolarna som han faktiskt köpte från Teknikens Värld när vi gjorde om vår högerstyrda Boxster till racerbil – de sitter på plats. Med stolvärme och allt. En riktigt skön mockaratt landar perfekt i händerna. Med andra ord är det nu en reko bil, som liksom alla andra snart 30 år gammal vinterbilar kräver lite ömhet, kärlek och timmar i garaget då och då för att fungera klockrent.
Belöningen som detta ger, den kan vi snacka om i evigheter då den stavas körglädje. Och brukarglädje. Tänk dig själv att du flinar varje gång du hämtar på skolan, åker till ICA eller bara drar till byggvaruhuset för att köpa en skruv. Helst precis innan stängning, för då är ju parkeringen i stort sett tom och eventuell nysnö har inte hunnit plogas bort.
Lasse har monterat nordiska dubbfria vinterdäck på Design 90-fälgarna i lagom-storleken 205/55 R16 vilket gör att greppet är bevarat tillsammans med komforten. Jag sitter riktigt bra i de där Boxsterstolarna. Skillnaden gentemot standardstolarna är egentligen inte så stor, men det mindre slitaget på de 15 år nyare stolarna var att föredra. Från första meterna bakom ratten så börjar jag leka. Inte stort, yvigt och oansvarigt utan lite sådär lagom. Bruppar till lite extra på gasen och låter den härliga motorn skicka lite extra kraft till bakhjulen – som gradvis tappar greppet. Styr emot, håller bilen på gas och låter baken jazza vidare. Inga konstigheter, men hysteriskt kul.
Samma nöje står att finna i olika grad hos i stort sett alla bakhjulsdrivna bilar, men det är något speciellt att drifta runt med den halvgamla Porschen. Balansen är makalös. Kasta ut i sladd och hämta hem. Drifta länge eller bara en liten kort släng. Kort och gott kan man göra som man vill när man vill, sittandes i en skön inredning med bra körställning och en lagom sportig känsla.
När Porsche tog första spadtaget till 924/944-serien så stod tideräkningen på 1970 och planen var att bygga en ersättare till 914-modellen. Projektet rörde upp en smula turbulens inom VW:s nytillsatta ledning och vips så var det hela nedlagt – från VW:s sida i alla fall. Men bilen var ju färdigutvecklad så Porsche valde att producera ändå och låta Audi-NSU-fabriken i Neckarsulm tillverka härligheten.
Redan här sattes den tekniska grunden för vad vi är ute och leker med i dag. Det blev vattenkyld fyrcylindrig radmotor med kopplingen fram och en så kallad transaxel med växellåda och bakaxel sammanbyggd där bak. Stålkarossen var galvaniserad och med lite fantasi så kan man säga att bilen rymde fyra personer. Givetvis stämde inte det här sistnämnda för baksätet erbjöd minimalt med utrymme, men ett par små telningar ryms. Jag vet, jag har testat.
Vi hoppar framåt rejält. Förbi 924 turbo, härliga specialaren 924 GT som stod som grund för en framgångsrik racerbil och vanliga 944 som introducerades 1981 och började säljas 1982. Vi tar även klivet över 944 Turbo som egentligen var basen för 944 S2. Den stora skillnaden var att Turbo fick sina 220 hästkrafter från en åttaventilers 2,5-liters-motor medan vår S2 stoltserar med 211 hästar och 280 Nm ur tre liters slagvolym och fyra ventiler per cylinder. Alltså en av motorvärldens största fyrcylindriga motorer, i alla fall i modern tid.
Och det är en riktig juvel, den där motorn. Den stora fördelen när man är ute och sladdar så här är att det egentligen inte spelar så stor roll vilken växel man kör på. För oavsett varvtal så finns det effekt att spela med. Någon utpräglad spetsig topp i registret finns inte, men jag saknar det inte i Porsche 944 S2. Körbarheten och flexibiliteten i kraftutvecklingen är underbar och kombinationen med den femväxlade lådan är riktigt bra.
Lasses bil har gått drygt 19 000 mil, men när det gäller Porsche 944 så verkar det bara innebära att bilen har gått in i medelåldern. De flesta bilarna man hittar till salu här hemma och nere i Europa har gått ungefär så långt vilket skickar en tydlig signal – ägarna har gillat sina bilar.
Porsche 944 S2 i test
Teknikens Värld nummer 17//1989.
S2 lanserades till 1989 och modellen testades mot Toyota Supra i nummer 17 av Teknikens Värld. På minuskontot noterades pris, ekonomi samt att bilen hade nödreservhjul. Med andra ord borde resten landa på pluskontot och då värdeminskningen sett till att du inte behöver betala mer än strax under 100 000 kronor för en hyfsad 944 S2 så är ju ekonomin fixad. På kort sikt kommer du troligtvis att göra en plus-minus-noll-affär på en S2, men behåller du bilen lite längre så kommer priset att gå upp – så länge du sköter den som du ska. Så sett rent logiskt är Porsche 944 S2 bland det smartaste du kan hitta.
Bara för skojs skull så hänger vi på en kärra bakpå och åker en sväng och blickarna vi får är helt obetalbara. Tanten i Ford Focusen på Willys-parkeringen kan liksom inte slita blicken från ekipaget. Jag vill ju hävda att det är min blekingska skönhet som hon fastnat för, men även jag måste ju inse det hysteriska med ekipaget – allra mest på vintern. Och ska man säga något om aktiviteten så är det bara att berömma Porsche för att de tog till när de designade backspeglarna, det är inga problem att backa med släp.
När vi skiljs åt under eftermiddagen hoppar Lasse in i bilen, lägger i ettan och drar i väg med ett fetställ. Det går så sakta, känns nästan som slow-motion, men jag vet att därinne i bilen sitter en kille med ett leende som sprider sig över hela ansiktet. Och det, mina vänner, är körglädje när den är som allra bäst.
Artikeln är tidigare publicerad i Klassiska Bilar nummer 3/2016.
Mer från Klassiska Bilar läser du här!
Porsche 944 S2 1991
Ursprungligt pris (1991): 383 500 kronor.
Uppskattat pris (2016): Hyfsat bruksskick med mellan 15-20 000 mil på mätaren runt 70-95 000 kronor. Riktigt fina lågmilare runt 150 000 kronor.
Motor: Bensin. Fyrcylindrig längsmonterad radmotor, två överliggande kamaxlar. Fyra ventiler per cylinder. Insprutning. Borrning/slag 104,0/88,0. Cylindervolym 2 990 cm3. Max effekt 211 hk (155 kW) vid 5 800 r/min. Max vridmoment 280 Nm vid 4 000 r/min.
Kraftöverföring: Motorn fram, bakhjulsdrift. 5-växlad manuell växellåda.
Hjul: Lättmetallfälgar. Däck 205/55 ZR16 fram, 225/50 ZR16 bak, vinterhjul 205/55 R16 runt om.
Mått/vikt (cm/kg): Axelavstånd 240, längd 420, bredd 174, höjd 128. Tjänstevikt 1 440. Tank 80 liter.
Fartresurser: Acceleration 0-100 km/h cirka 6,9 s. Toppfart 240 km.
Bränsleförbrukning: Vid jämn hastighet 90 km/h cirka 0,78 l/mil på högsta växeln
(Testdata från Teknikens Värld 17/1989).
Kommentera artikel
Teknikens Värld erbjuder möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga. Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se