Provkörning av Renault 17 TS
Bara för att familjen vuxit ur sportvagnen behöver du ju inte åka omkring i någonting jämngrått med rattmuff. Så skaldade Dag E Hogsten i Teknikens Värld nummer 16 1973. En av bilarna han såg som alternativ var Renault 17 TS.
Receptet är lika enkelt som genialiskt. Tag en vanlig standardbil och förse den med en sportbetonad kaross. Fyrsitsig förstås och kanske en lite starkare motor och en del extra lyxutrustning.
Voilá, en sportcoupé är född.
Precis så gjorde Renault i juli 1971. Man skalade karossen av en Renault 12, behöll det mesta av underdelen och hakade på en tvådörrars kaross. Bakre sidorutan kapades kaxigt av framåt och bakom detta ett rejält luftgaller.
Motorn är ett derivat från Renault 16 TS och bjuder på 108 hästkrafter.
Man kan säga att den provkörda bilen DYX 761 har två hussar. Dels Bo Persson, Sjöbo, som de facto äger bilen. Men även Erik Jonsson, Älmhult, som huserat bilen sedan 2008.
Erik Jonsson är väl ungefär så mycket Renault som det går att vara, och det står hur många som helst på hans hemman. De flesta i behov av vård och omsorg men några som faktiskt fungerar.
Bland de saker de två hussarna har gemensamt är att bilen mest fått stå i ett garage de senaste åren. Erik Jonsson har fullt upp med annat än att köra bilen och Bo Persson har varit allvarligt sjuk den senaste tiden.
Bilen är från 1973 men har inte rullat mer än 8 100 mil.
I stort har Renault 17 TS de rätta attributen för att den skulle klassas som en GT-bil på 70-talet. Motor med bränsleinsprutning, femväxlad låda, skivbromsar fram (ventilerade) och bak, elektriska fönsterhissar (tillval) och så klart formgivningen.
Med den tidens mått mätt är acceleration från 0-110 km/h (vi mätte så i Teknikens Värld då) på 15,8 sekunder fullt godkänt. Renault själva uppger tiden för 0-100 km/h till 10,0 sekunder men den uppgiften är lika uppe i det blå som bilens lack. Sak samma med topphastigheten som enligt fransmännen ska vara 180 km/h. Det tror jag inte på, även om motorn faktiskt upplevs som både råstark och smidig.
När det gällde att avverka den stående kilometern, alltså 0-1 000 meter, var det ingen bil i klassen som slog Renault 17 TS på fingrarna. Den klarade distansen på 33,9 sekunder medan till exempel den så hyllade Opel Manta 16 S behövde hela 36,4 sekunder på sig.
På en rak väg uppför sig Renault 17 TS bra. Den är inte speciellt vindkänslig och fjädringen sväljer ojämnheter på ett helt acceptabelt sätt.
Problem uppstår dock när du kommer in i en skarp kurva, eller för den delen om vägen är blöt även i mildare svängar.
Renault 17 TS understyr som en snöplog, vilket beror på att den är tung i framänden, eller lätt där bak om du vill se det så.
Aningen för fort och bilen kommer ofelbart att vilja ta dig till vägens utkant och så långt från ditt tänkta apex det är möjligt. Det är naturligtvis inte bra, inte minst säkerhetsmässigt.
Förändringar i hjulupphängningarna gjordes under resans gång och de senare årsmodellerna, de sista tillverkades i augusti 1979, är något bättre.
Det kan ju därför tyckas lite märkligt att en Renault 17 TS vann VM-rallyt Press-on-Regardless i USA 1974, med Jean-Luc Thérier bakom ratten.
Men då ska man också ha klart för sig att den bilen var kraftigt modifierad med delar från Renault A110 och dörrar och huvar var i glasfiber, plus att allt glas var utbytt mot plast. Enligt Renault själva hade de lyckats banta bort mer än 25 procent av bilens vikt.
Utan att säkert veta, när jag en stark tro att växellådan var en helt annan än den som sitter originalmonterad. Origininalet uppfattades nämligen som svår att hitta växellägena i redan som ny och nu med några mil på nacken är den helt hopplös. Bilen har fem växlar framåt, men finns trean överhuvudtaget? Jag hittade den aldrig!
2+2-bilar som denna blir ju aldrig så där riktigt komfortabla. Det är knöligt att ta sig in i baksätet genom framdörrarna men för att vara just en 2+2 är Renault 17 TS ovanligt rymlig där bak, även om det i sig inte säger så mycket. Takhöjden är dock låg vilket förstås beror på karosstypen.
Framstolarna är okej men visar sig vara svåra att ställa in ryggstöden på. Efter att ha undersökt lite noggrannare konstaterar jag och fotograf Glenn Lindberg att stolarna sitter på fel plats. Alltså vänster stol på höger sida och höger på vänster.
Ingen av de två senaste ägarna vet något om detta och skyller på någon av de sex tidigare ägarna.
En tes är att de bytt sida då förarstolen blivit nedsutten men så upplevs det faktiskt inte.
Kan det vara så, nej det kan det väl inte, att stolarna monterats fel från fabrik?
Renault, ja franska bilbyggare i gemen, har ju alltid haft lite konstigheter för sig så det skulle ju faktiskt kunna vara så.
Galenskapen går i alla fall igen när det gäller interiören. En radda knappar har placerats i själva instrumentklustret så att man tvingas sträcka på sig för att se vad knapparna ska användas till.
Mätartavlorna är täckta med en typ av glas som gör att det speglar sig åt alla riktningar och uppfattningen om vad det står på mätarna i form av hastighet och annat är vag.
Spakarna på vänster sida av ratten sköter spolning, blinkers och signalhorn. Men de sitter så illa till i förhållande till varandra att ett enda moment kan få två, eller tre, funktioner att aktiveras samtidigt.
Mycket galenskaper och en del brister med andra ord men det är ju svårt att inte gilla bilen bara man ser den. Och det kanske är därför de senaste ägarna låtit den vila i garaget. Bara för att gå ner och ta en titt och bli glad! Renault 17 TS bytte namn till Gordini 1974 och det låter ju bättre, men i övrigt ändrades ingenting.
Artikeln publicerades ursprungligen i Klassiska Bilar nummer 9/2016.
Mer från Klassiska Bilar läser du här!
Renault 17 TS 1973
Ursprungligt pris (1973): Ca 34 200 kr.
Uppskattat pris (2016): Ca 75 000 kr.
Motor: Bensin. 4-cylindrig längsmonterad radmotor, toppventiler. Insprutning. Cylindervolym 1 565 cm3. Max 108 hk DIN vid 6 000 r/min, max vridmoment 136 Nm vid 5 500 r/min.
Kraftöverföring: Motorn fram, 5-växlad manuell låda.
Hjul: Fälg 5 tum, däck 165 SR 13.
Mått/vikt (cm/kg): Axelavstånd 244, längd 426, bredd 163, höjd 131, spårvidd f/b 131/131. Tjänstevikt 1 130, maxlast 240. Tank 55 liter.
Fartresurser: Acceleration 0-100 km/h 10,0 s. Toppfart 180 km/h.
Bränsleförbrukning: Blandad körning ca 0,90 l/mil.
Kommentera artikel
Teknikens Värld erbjuder möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga. Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se