Provkörning av Renault Sport Spider

Året är 1995 och på Genèves bilsalong står en Renault som ingen tror kommer att se i produktionsutförande, den avfärdas som ytterligare en showbil för att dra besökare till montern. När den året därpå faktiskt började säljas som Sport Spider var det ­troligen många som stod med hakan i backen. Nästan lika många ger oss förvirrade blickar när vi susar fram i den Alpineblå och låga skapelsen i Stockholmstrafiken. Växellänkaget ger ifrån sig mekaniska klick när jag letar mig upp bland växlarna i den manuella lådan. Bakifrån hörs ett försiktigt muller från den fyrcylindriga tvålitersmaskinen som sitter på tvären precis bakom ryggstödet. Det är samma motor som även sitter i första generationens Renault Megane och Clio Williams. Den levererar 150 hästkrafter, men mer behövs inte för att sätta rejäl fart på lilla Sport Spider som endast väger ett ton. Vikten är dock ganska hög sett till hur mycket Renault bortprioriterade under utvecklingen. Detta är en superanalog tävlingsbil för gatbruk. Samma F7R-motor som i denna satt också lite otippat i ryska Moskvitch 214242.