Provkörning av Saab 900 Turbo Cabriolet

En helt vanlig dag går en man längs en trottoar. Det är mörkt och det ­regnar. När han kommer fram till sin bil, som står parkerad längs trottoaren, upptäcker han en parkeringsbot på vindrutan. Precis när han ska ta den tappar han tidningen, som han håller i handen, ner i vattenpölen som han redan står i.

Mannen böjer sig ner för att plocka upp den och tappar då också sin keps. När han står böjd över vattenpölen för att samla ihop sina drunknande tillhörigheter hör han hur det pyser från däcket. Punktering. Dyngsur sätter han sig i sin bil, som är av okänt fabrikat, vrider om nyckeln och fumlar efter första växeln.

Samtidigt som vindrutetorkarna kämpar frenetiskt hörs plötsligt en berättarröst: ”Karl-Erik är en helt vanlig svensk med ett helt vanligt jobb. Hans bil är, precis som många andra svenskars, en helt vanlig bil. Den här måndagen är en helt vanlig måndag och Karl-Erik är på väg hem, och precis som vanligt när han sitter bakom ratten, börjar han dagdrömma.”

Karl-Erik tvärnitar vid ett rödljus, vänder huvudet till vänster i väntan på att det ska bli grönt och upptäcker en stor reklamskylt vid sidan om vägen. ”Snap your fingers and your dreams come true”, står det på skylten. Karl-Erik knäpper med fingrarna och rätt som det är har han solglasögon på nästippen, en uppknäppt skjorta i en vit kavaj och vind i håret när han susar fram på slingriga vägar ovanför Monte Carlo – i en röd Saab 900 Turbo Cabriolet.

Scenen är hämtad ur en drygt sex minuter lång reklamfilm från 1985, för då helt nya Saab 900 Cabriolet. I dag är vi inte på den franska rivieran, utan på Saab Car Museum i Trollhättan. Men ut ur en port på museets baksida rullar en Saab 900 Turbo Cabriolet ut – identisk med den som Karl-Erik kör i Monte Carlo.

Efter att bilen har parkerats vid mina fötter kliver inte Karl-Erik ur, utan en helt ovanlig museiintendent vid namn Peter Bäckström. Peter är ovanlig på det viset att han, förutom att vara ovanligt trevlig, besitter all den kunskap om Saab som få andra visste existerade. Innan han räcker över bilnycklarna till mig ger han därför en intensiv intensivkurs i 900 Cabriolet-historia.

– Om vi inte hade haft Bob Sinclair, så hade den här bilen antagligen inte blivit till. Han var Saabs chef på den amerikanska marknaden och en mycket dynamisk man. Han hade verkligen öga för vad folket ville ha och drev därför på 900 Cabriolet-projektet hårt. I mångt och mycket kan man faktiskt säga att han är fadern till cabben.

Prototypen visades upp 1983 på bilsalongen i Frankfurt. Den byggdes av American Sunroof Co, som var tänkt att vara underleverantör till Saab. De hade tidigare byggt Cadillac – vars cabriolet Eldorado nyligen hade lagts ner – så nu såg de antagligen nya möjligheter hos Saab. Men så blev det inte. 1986 startades serieproduktionen – på Valmet i Finland. 48 880 exemplar byggdes av 900 Cabriolet mellan 1986 och 1993, säger Peter.

När jag har fått nycklarna i ena handen knäpper jag med fingrarna på den andra och plötsligt har jag hamnat i en beige läderfåtölj. Motorn startas och suffletten fälls – färden kan börja. Vi tar sikte på Hunneberg. Du vet, de kungliga jaktmarkerna där Carl Gustaf tillsammans med sin familj och drottningen vände blad och såg framåt. Det gör jag också. Med solen i ögonen låter jag den här röda skönheten förföra mig.

Något annat som det stormar kring är mitt huvud. Med taket nere blåser det friska vindar i kupén och jag tänker att det är tur att jag redan är tunnhårig – för annars hade jag blivit det. En stor fördel med att vara taklös är att ljudet från 16-ventilsmotorn hörs extra tydligt. ”B202 är kanske den bästa motorn Saab har gjort. Om den går bra och låter bra – då är den bra”, sa Peter för en stund sedan. Med det färskt i minnet kan jag konstatera att just den här bilen måste vara utomordentligt bra.

Motorns gångkultur är oklanderlig och ljudet som turbomaskinen producerar är lika härligt som att vara ledig när alla andra jobbar. Det är en avstämd ljudbild. Inte för mycket, inte för lite. Vid jämn gas hörs en dov, jämn ton och först när man gasar på utvecklas popsången till en rockkonsert. Jag svänger in till vägkanten och stannar till. Jodå, det är där… På tomgång letar sig det karakteristiska 900 Turbo-bluddret in i kupén på ett mer än trevligt sätt. Modellen 9000 med samma motor har, på grund av grenrörets utformning, tyvärr inte alls samma härliga ljud.

Bortsett från den aningen kärva ­växellådan är 900 Turbo Cabriolet en dröm att köra. Visst, den är lite vridvek och det knarrar en del när jag kör över ojämnheter i vägen. Men det glöms liksom bort. Allt en cabriolet behöver är en trevlig motor – och det har verkligen den här bilen! Allt annat är på något vis irrelevant så länge man kan köra med taket nedfällt och höra bilens hjärta slå.

Vi åker tillbaka in till stan och korsar Trollhättefallen med hjälp av Oscarsbron. Bland trähusen i den gamla ­stadsdelen Strömslund träffar vi åter igen Peter Bäckström. Jag låter bilen stå igång när jag kliver ur. Jag ser hur det rycker i Peters öron när han vänder ner blicken mot det ovala avgasröret och säger:
– Och så fanns de sådana stackare som ville ha ännu bättre ljud och köpte så kallade ”hagelbössor”… Tyvärr låter det bara sämre. Original ska det vara.

Det här exemplaret är från 1986, men fick med tiden 1987 års front för att passa in. Bilen användes nämligen som PR-bil hos Saab. Den medverkade bland annat kort i tidigare nämnda reklamfilm. Det här är alltså en av de allra tidigaste cabbarna och med inte mer än 2 660 miles, eller 428 mil, på mätaren är den i ett fantastiskt fint skick. Efter skådespelarkarriären smugglades bilen in i samlingen och har således alltid varit i Saabs ägo.
– Jag är lite rädd för att prisutvecklingen på klassiska Saabar motverkar för många att komma in i bilhobbyn. Saab-entusiasterna kör sina bilar och tyvärr är det så att ju mer de blir värda, desto mindre körs de. En bil som den här är i dag värd flera hundra tusen kronor, säger Peter.

Saab 900 cabriolet beskrevs vid lanseringen som ”en prestandamaskin i limousineförpackning. På vintern en framhjulsdriven is – och snöbekämpare och på sommaren en ”riviera and sunshine beauty”.
– Många av dem är ganska buskiga, eftersom de har använts mycket. De kan ju köras året om – och det har många ägare också gjort.

Mauro Scocco sjunger ”Snap your fingers” för fulla muggar när Karl-Erik, som spelas av Kjell Bergqvist, åter igen knäpper med fingrarna. Som en blixt från klar himmel sitter nu plötsligt Yvonne Ryding, som blev miss universum 1985, i stolen bredvid honom. De åker vidare och stannar till vid ett hotell. På andra sidan vägen, mitt emot hotellet, står en fransk man och tittar bekymrat under motorhuven på sin Citroen 2CV.

Berättarrösten kommer tillbaka och låter oss veta att Monsieur Dupont också är en helt vanlig man med ett helt vanligt jobb. Hans franska bil är en helt vanlig fransk bil och den här måndagen är en helt vanlig, fransk måndag. Monsieur Dupont sträcker sig ut i vägen och knäpper med fingrarna efter en taxi. I stället förvandlas hans cittra till ”vår” röda Saab 900 Turbo Cabriolet.

Trots att jag på vägen tillbaka till museet förtvivlat knäpper och knäpper med fingrarna dyker tyvärr aldrig Catriona Gray, som vann miss universum 2018, upp i stolen bredvid mig. Men men, mer än en dröm kan väl inte slå in på samma dag – jag har ju redan fått 900 Turbo Cabriolet…
Min första åktur i en 900 Cabriolet var förresten när jag gick på förskola. En av fröknarna hade en vit 900 cab. Den användes mycket riktigt som bruksbil året om och var ganska ”buskig” redan då, vill jag minnas. Jag minns också att jag inte alls tyckte om den. Men det gör jag nu. Så mycket att jag inte vill lämna tillbaka den…