Provkörning av Saab 96 V4 1975
Klassiska Bilar lånar en grodgrön Saab 96 V4 av Peter Bäckström, långvarig intendent på Saab-muséet i Trollhättan och en riktig Saab-profil. Dessutom en genomtrevlig prick. Framför mig står en svensk, strömlinjeformad gammelbil som i modern tid möjligen inspirerade japanska Honda att bygga Insight år 1999.
Gurksnutten är ett passande smeknamn, i synnerhet på den här smaragdgröna 96:an. En relativt ovanlig färg eftersom flertalet päronhalvor var olivgröna, brandgula, blåa, vita, beiga, bruna eller röda.
Detta exemplar har rullat i norra, saltfria delar av landet och har med andra ord aldrig drabbats så hårt av bilcancer. Någon enstaka blemma har svetsats men på det hela taget var den frisk. Ny lackering var dock ett måste då den gamla var tärd av tid. Öppnar dörren och möts av en lika grön interiör. Stolar, dörrinsidor och mattor är grönare än gröna och skulle göra grodan Kermit alldeles till sig.
1975 var sista året med de smäckra, kromade stötfångarna. Efter det blev de bulkigare och gummiklädda och troligtvis mer stöttåliga.
Det var ett tag sedan jag körde en V4. Sålde min akaciagröna för ett halvår sedan till en arbetskamrat. Snyft.
Men jag minns den verkliga långresan som företogs någon gång på 80-talet när kompisgänget for till franska alperna med olika bilar. Brorsan körde Saab 96 med fyra personer i bilen och jag Volvo 144 med tre passagerare. Saaben gick som tåget, stabilt genom ett snöigt Europa och klart snålare än Volvon. Minns att Saaben var svår att hänga med på de slingriga alpvägarna.
Vrider om nyckeln och motorns karakteristiska halv-V8-ljud går som en rysning genom kropp och själ. Av välbehag. Avgasljudet är maffigare än jag minns och förklaringen är att tvåtums sportsystem monterats. Dessutom en Saab sportratt för den rätta feelingen. Så himla sportig är den nu inte med tanke på motorns blygsamma 62 hästkrafter, men å andra sidan väger bilen inte mer än cirka 1 000 kilo. 1 498 cm3-motorn från Ford är stark redan på måttliga varvtal och verkar trivas bäst vid uppskattningsvis 3 000 r/min. Någon varvräknare finns inte så man växlar när det känns rätt. Från början var det knappast självklart att just Fords V4 skulle driva Saab.
Man laborerade med ett flertal andra fabrikat, som Volvo B18, Morris hundkojemotor, Lancia V4 med flera, men valet av Ford V4 blev lyckat. Den är kompakt och passade utan större mankemang under huven i Saab 96.
För att förenkla installationen försågs motorn med ett annat oljetråg och transmissionskåpa samt en lägre förgasare, allt hämtat från lagerhyllorna hos Ford.
En intressant historia du kan läsa mer om i separat ruta längre ner.
Växellådan har fyra lägen framåt och sköts förstås med rattkrycka. Ett T-handtag nere på torpedväggen kopplar i eller ur det revolutionerande frihjulet. En finess som sparar åtskilligt med bensin och som kräver en annan typ av körning.
Ge lite gas, släpp den och frirulla. Det är som att lägga växeln i neutralläge varje gång man släpper gasen och bilen rullar lätt och långt i nedförsluten. Något som känns stuprätt i den allmänna miljöhysterin.
I tävlingssammanhang visade 96 V4 framfötterna med bland andra Stig Blomqvist vid spakarna. Han vann bland mycket annat RAC-rallyt 1971. Motorn var den större versionen på 1 700 cm3 och som trimmats till cirka 145 hästkrafter. Sista stora segern var i Svenska rallyt 1976, då med Per Eklund bakom ratten.
Jag har inte riktigt den ambitionen men kan ändå känna saabandan. Bilen är otroligt underhållande. Tänk att det kördes så in i helsike med dessa förunderligt smala, rattväxlade och undermotoriserade bilar med rötter från 40-talet. Saab 96 V4 är en del av vår historia som alltid kommer att finnas.
Artikeln publicerades ursprungligen i Klassiska Bilar 4/2014.
Mer från Klassiska Bilar läser du här!
Saab 96 V4 1975
Ursprungligt pris (1975): 28 000 kr.
Uppskattat pris (2014): 25 000 kr.
Motor: Bensin 4-cylindrig längsmonterad V-motor, enkel kamaxel med stötstänger, 2 ventiler per cylinder. Enkelportsförgasare. Cylindervolym 1 498 cm3. Max effekt 62 hk vid 4 700 r/min, max vridmoment 113 Nm vid 2 500 r/min.
Kraftöverföring: Motor fram, framhjulsdrift, 4-växlad manuell låda.
Hjul: Fälg 4,5 tum, däck 155 SR 15.
Mått/vikt (cm/kg): Axelavstånd 250, längd 430, bredd 159, höjd 147, spårvidd f/b 124/123. Tjänstevikt 1 000, maxlast 350. Tank 38 liter.
Fartresurser: Acceleration 0-100 km/h ca 18 s. Toppfart 140 km/h.
Bränsleförbrukning: Blandad körning ca 0,75 l/mil.
Historien om när Saab fick V4-motor
Under slutet av 1960-talet dalade den tidigare så höga försäljningen av Saabs ”gurksnuttar”. Någonting måste göras. Gunnar Ljungström startade arbetet med tvärstycksmotorn som var en variant av en tvåtaktare med speciellt utformad cylinderkonstruktion med en kolv i botten som var förbunden med en kolvstång som gick rakt upp och ned i stället för att vicka, som en vanlig vevstake.
Fördelen med tvärstycksmotorn var att smörjsystemet var konventionellt och att man därmed kunde använda ett glidlager som var billigt och enkelt. Nackdelen var att motorn blev mycket hög. De tekniska krafterna styrdes därför om för att försöka utveckla en fyrtaktsmotor i V-form.
Två parallellt utvecklade försöksmotorer visade sig båda vara besvikelser eftersom effekten inte blev vad den borde och det var svårt att få plats med rätt avgassystem. Det sneglades faktiskt även åt Wankel-hållet men en sådan motor bedömdes vara allt för invecklad och behäftad med en hel del ännu olösta problem. Utvecklingsprojekten hjälptes förmodligen inte heller av att ingenjör Rolf Mellde och vd:n Tryggve Holm envist hävdade att tvåtaktsmotorn hade en framtid och kunde förbättras. Med tiden insåg dock Mellde vidden av de problem Saab stod inför och började mer eller mindre på eget bevåg att testa olika motorer som kunde vara lämpliga, däribland en V4-motor från Lancia Appia, men även fyrtaktare från Triumph Spitfire, Renault och Volvo. Ingen levde upp till Saabs krav.
Till slut fann man ändå att det kanske skulle gå bra med en V4-motor som satt i Ford Taunus 12M. Nu verkade man ha en motor som kunde ersätta tvåtaktaren, kvar återstod bara att övertyga ledningen om att ett byte verkligen var nödvändigt. Kunskapen om fyrtaktsmotorer inom Saab var liten men 1964 och 1965 hämtade man motorexperterna Per Gillbrand och Olle Granlund från Volvo.
Hemlighetsmakeriet var stort. Om det kom ut att Saab var på väg att introducera en fyrtaktsmotor var risken stor att försäljningen av de befintliga tvåtaktsmodellerna skulle dyka. Det var endast en snäv krets inom Saab som kände till projektet, något som skapade vissa problem. Eftersom inköpsavdelningen hade en aning om vad som försiggick bildades ett nytt företag som inte kunde spåras tillbaka till Saab. Genom detta företag kunde man köpa in de delar som behövdes till projektet. Rent praktiskt var bytet av motor inte särskilt svårt eftersom V4-motorn från Ford passade bra i motorrummet på Saab 95 och 96. Några större ändringar i fabriken i Trollhättan behövde därför inte göras.
Saab lyckades hålla motorbytet hemligt ända till introduktionen i augusti 1966. Motorn fanns i en rad olika versioner i Ford Taunus och Saab hade plockat detaljer från dessa för att skapa den perfekta Saab-motorn. I Saabs utförande hade motorn 60 graders vinkel mellan cylinderraderna, 1 498 kubikcentimeters slagvolym, 62 hästkrafter, Solex fallförgasare och automatchoke. Uppståndelsen kring den nya motorn blev stor, inte minst eftersom den gav betydligt mer effekt än den gamla tvåtaktaren, men vägde endast 50 kilo mer.
Kontraktet mellan Saab och Ford gällde sex års leveranser och V4-motorn gav Saab den försäljningsknuff man hoppats på. Efter bottennoteringen 1966 då 37 069 Saabar såldes ökade försäljningen till 45 325 bilar 1967. Motorbytet hade lyckats och gav önskat resultat – de nu relativt föråldrade 95 och 96 hade fått ny livskraft.
Kommentera artikel
Teknikens Värld erbjuder möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga. Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se