Provkörning av Volkswagen 1200 Cabriolet 1960
Folkbilen nummer ett var inte bara till för enkla transporter från A till B. Med ett enkelt grepp blev Folkvagnen ett redskap för glädje och sommarnöje. Häng med när vi möter vårens första dag i en Volkswagen Cabriolet!
För fyra år sedan gick Karmann i konkurs (2009, reds anm). Den världskända karossbyggaren med säte i Osnabrück hade klarat sig genom två världskrig och flera finanskriser men när 2000-talets lågkonjunktur såg som djupast ut klarade Karmann inte att hålla näsan över vattenytan. Jätten Volkswagen kom samma år och sög upp Karmann i sin stora organisation.
Annat var det under 1900-talet. Wilhelm Karmann GmbH har alltid varit starkt förknippat med, men ändå självständigt från, Volkswagen. Under åren närmast efter andra världskriget blomstrade affärerna och det var inte Karmann Ghia – den stora kändisen – som drog in de största pengarna. Under 1950-talet, och resten av 1900-talet också för den delen, var det en annan Volkswagen-produkt som Karmann-fabriken byggde om och sålde i massor.
För ungefär sex år sedan hamnade en av dem i Urban Stäcks garage (2007, reds anm). Under 1960-talets glada dagar fick den då värnpliktige Urban upp ögonen för Volkswagens kvaliteter. Under många år levde Urban ett folkafritt liv men till slut blev suget för stort och han började spana efter en 60-talsbubbla men den här gången skulle det vara en cabriolet – mer flärd och elegans men fortfarande folklig.
Det var just den blandningen som gjorde Volkswagen Cabriolet till en sådan publiksuccé, i efterkrigstidens Europa var merparten av bilarna som vanligt folk kunde köpa inte alls särskilt roliga. Inte ens den vanliga, täckta, Folkvagnen kunde anses särskilt upphetsande, trots att fabriken envisades med att hävda den exklusiva beteckningen Limousine.
Redan den brittiska VW-ledningen hade omedelbart efter kriget experimenterat med olika mer eller mindre lyckade cabrioletversioner av Folkvagnen som skulle fungera som droska åt högt uppsatta militära chefspersoner men alla projekt lades förr eller senare ned. När den sedermera legendariske VW-chefen Heinz Nordhoff tog över ledningen stoppade han alla experimenterande cabrioletprojekt med motiveringen att en öppen Folkvagn inte skulle vara lönsam. Likväl såg han nyttan i att ha en Folkvagn med högre status.
Den tidens två stora karossbyggare Hebmüller i Wuppertal och Karmann i Osnabrück fick därför i uppdrag att konstruera och tillverka varsin cabrioletversion av Folkvagnen. Hebmüller konstruerade en 2+2-sitsig sportvariant som kallades Typ 14A medan Karmann valde den mer praktiska varianten med en större sufflett och rymligare sittbrunn. I juli 1949 drabbades Hebmüller-fabriken av en svår brand och några år senare försattes hela firman i konkurs. Karmann tog pliktskyldigt över tillverkningen av Typ 14A men gick snart över till att koncentrera tillverkningen på den egna konstruktionen – den Folkvagnscab vi känner i dag var född och etablerad på marknaden.
Utlejningen av cabriolettillverkningen var ett slugt drag från Nordhoffs sida. Hebmüller och Karmann stod ensamma för de investeringar som krävdes och tvingades följa Volkswagens hårda riktlinjer när det gällde tillverkningen. Innan Karmann hade fått snurr på tillverkningen gick det trögt, inledningsvis tog man in färdigbyggda Volkswagen-bilar, sågade av taket och svetsade dit de förstärkningsplåtar som behövdes för att bilen skulle vara någorlunda vridstyv. Det var ett drygt arbete då Volkswagen noga kontrollerade kvaliteten och krävde att Karmann testkörde bilarna åtskilliga tusentals mil. Arbetet lönade sig dock i längden. Volkswagen lade flera beställningar om 1 000 bilar vardera och på bara tre år hade Karmann hunnit bygga inte mindre än 10 000 Volkswagen-cabrioleter.
Många letade sig till det stora landet i väst, i synnerhet Kalifornien där de togs emot med öppna armar av 60-talets hippiekultur. En av dem var Urban Stäcks 1200 Cabriolet från 1960. Bara något år innan Urban köpte bilen hade den importerats från Kalifornien och hade då flera emaljmärken fastklämda på motorhuven som visade att bilen hade varit i en mängd olika europeiska länder. Kanske köptes bilen ny av en amerikansk soldat stationerad i Västeuropa som efter tjänstgöringen tog med sig bilen hem till Kalifornien där den anpassades till amerikanska lagkrav med nya strålkastare och kofångare. Eller är det en ambitiös tidigare ägare som har skeppat över bilen för att bila i Europa?
När Urban köpte Folkvagnen var karossen rostfri och mekaniken frisk men inredningen och suffletten i behov av totalrenovering. Urban har lagt ned stor möda på att få bilen i rätt skick. Finishen är inte perfekt på alla kromdetaljer men det kanske den inte heller ska vara på en drygt 50 år gammal bil? Fokus har i stället lagts på att göra bilen tidstypiskt korrekt. Alla originaldetaljer finns kvar, till och med den så lätt söndersparkade bagagehyllan under instrumentpanelen är hel och framme vid reservhjulet finns en varningstriangel från 1960-talet, dock inte samma som följde med bilen när den var ny.
I dag visar sig vårsolen för första gången och det gör även Urbans 1200 Cabriolet som har stått i varmt ide under hela vintern. När bilen puttrat ut ur sitt trånga garage och de varma solstrålarna möter kromet och den turkosa lacken blir det genast uppenbart att det här är den ultimata bilen att möta våren och sommaren med.
Det är fortfarande något för kallt för att ta sig an den hårt trafikerade Ulvsundavägen nedcabbat men med suffletten uppfällt är det varmt och skönt. Karmanns välisolerade och tätslutande sufflett är i somligas mening både varmare och tätare än Volkswagen-fabrikens fasta plåttak.
Med suffletten uppfälld andas Volkswagen Cabriolet mycket amerikansk hotrod. Den raka fönsterlinjen och det låga taket ger Cabrioletmodellen ett helt annat utseende i profil. Till slut vågar vi oss på att cabba ned, vilket går på ett kick, och gläds åt att det är varmt och dragfritt med sidorutorna uppe. Den lilla boxerfyran, i original med 30 hästkrafter men någon gång under bilens livstid utbytt mot en 34-hästarsmotor, är pigg och alert. Det enda som förtar något av körupplevelsen är ett glapp i styrningen, man kan vrida mycket på ratten utan att hjulen påverkas.
Även den förhållandevis dyra och flärdfulla Volkswagen Cabriolet är en bil av och för folket. Varhelst vi stannar möter förbipasserande upp med glada blickar och höjda mobilkameror. En gammal Volkswagen är fortfarande en bil som alla känner igen och vet vad det är, oavsett plåt- eller tygtak.
Artikeln publicerades ursprungligen i Klassiska Bilar nummer 5/2013.
Mer från Klassiska Bilar läser du här!
Radclyffe Roadster
Den allra första folkacabben har gått till historien som Radclyffe Roadster. Bilen snickrades ihop i ett enda exemplar som presenterades för Överste Charles Radclyffe som var de allierades högste chef i Wolfsburg-området. Projektet ansågs inte lönsamt och lades i stället ut på entreprenad till Hebmüller och Karmann.
Hebmüller Typ 14A
Hebmüllers öppna variant av Folkvagnen, kallad Typ 14A var kraftigt inspirerad av Radclyffe Roadster och hade ett sportigare utseende än Karmanns variant. Typ 14A såldes genom Volkswagens återförsäljare på den tyska marknaden men endast 696 bilar färdigställdes innan Hebmüller gick i konkurs i början av 1950-talet.
Volkswagen Typ 18A
Hebmüller byggde även ett stort antal så kallade Polizei Cabriolet åt den tyska polisen. Typ 18A saknade inte bara tak utan även dörrar för att underlätta snabbt i- och ursteg. Som skydd mot vädret fanns tunna tygskynken och kedjor hindrade poliserna från att ramla ur i kurvorna.
Kübelwagen
Långt efter kriget återupptog Volkswagen tillverkningen av militärfolkan Kübelwagen (kübel=balja) för att åter förse det tyska försvaret med små och lätta terrängfordon. På allmän begäran startade man även civil försäljning men bytte då namn till Kurierwagen, Typ 181, i Tyskland, Trekker i Storbritannien, The Thing i USA och Safari i Mexiko.
Volkswagen 1200 Cabriolet (1960)
Ursprungligt pris (1960): Cirka 9 400 kr.
Uppskattat pris (2013): Cirka 120 000 kr.
Motor: Bensin, 4-cylindrig luftkyld boxermotor, 2 ventiler per cylinder. Cylindervolym 1 192 cm3. Max effekt 34 hk vid 3 900 r/min, max vridmoment 81 vid 2 200 r/min.
Kraftöverföring: Motorn bak, bakhjulsdrift, 4-växlad manuell låda med ettan osynkroniserad.
Hjul: Fälg 4,5 tum, däck 185/80 R15.
Mått/vikt: Axelavstånd 241, längd 407, bredd 156, höjd 134, spårvidd f/b 131/135. Tjänstevikt ca 900, maxlast 260. Tank 40 liter.
Fartresurser: 0-100 km/h ca 30 s. Toppfart 110 km/h.
Bränsleförbrukning: Blandad körning ca 0,9 l/mil.
Kommentera artikel
Teknikens Värld erbjuder möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga. Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se