Provkörning av Volkswagen Karmann Ghia Cabriolet (1958)
När tysk ingenjörskonst möter italiensk elegans uppstår något unikt. Efterkrigstyskland behövde något som såg ut som italiensk sportbil men fungerade som en tysk folkbil och fick Karmann Ghia. Vi provkör en av världens mest välkända sportbilar som är allt annat än sportig.
Det brukar sägas att i ett utopiskt Europa är fransmännen kockar, britterna poliser, tyskarna ingenjörer, italienare älskare och schweizarna de styrande. Om man bara kastar om några av rollerna får man däremot ett allt annat än perfekt Europa. Mardrömmen sägs vara ett Europa där britterna står för matlagningen, tyskarna för polismakten, fransmännen för ingenjörskonsten, schweizarna för älskandet och italienarna för styrandet.
Om det utopiska Europa skulle bygga en bil så kanske den skulle bli ungefär som Karmann Ghia, även om man lägger fördomar och förutfattade meningar åt sidan går det inte att förneka att den är ett exempel på när rätt personer gjorde det de var bäst på.
Efter Wilhelm Karmanns bortgång 1952 tog hans son Wilhelm Karmann Jr. över faderns lilla karossfabrik i Osnabrück i nordvästra Tyskland. Här hade det en gång i tiden byggts hästvagnar men sedan ett tiotal år tillbaka var tillverkningen omställd till bilkarosser, framför allt till Volkswagen-bilar. Wilhelm Jr. var en etablerad person i den västeuropeiska bilindustrin och en av de närmast förtrogna var bildesignern Luigi Segre som ägde en egen fabrik – Carozzeria Ghia i Turin som var vida känd för sina vackra karosser. Vid ett tillfälle råkade Wilhelm Jr. nämna att han av Volkswagen hade blivit tillfrågad att bygga en sportbil baserad på Folkvagnsdelar men tackat nej av ej kända anledningar.
Segre, som alltid letade nya uppdrag, blev förstås eld och lågor och började på eget bevåg bygga om en Folkvagn med sportvagnskaross. När Wilhelm Jr. fick se den nya designen beslöt han att Volkswagen-chefen Heinrich Nordhoff också borde se den och därefter gick det snabbt. Volkswagen Karmann Ghia presenterades för världen 1955 och följdes av cabrioleten 1957.
Rent mekaniskt var, och är Karmann Ghia absolut ingen sensation. Allt under karossen känns igen från Volkswagen Typ 1. Den som någon gång har kört en Folkvagn vet då också hur det är att köra Karmann Ghia. Men för efterkrigstidens Europa, och Västtyskland i synnerhet, spelade det ingen som helst roll. Sensationen med Karmann Ghia låg i att den var något helt nytt. Volkswagen kunde erbjuda en bil som var erkänt pålitlig och användbar men samtidigt elegant och fashionabel. I efterkrigstidens Västeuropa var den en av de första nya bilarna som inte bara var ändamålsenlig och praktisk utan även signalerade att ägaren ville något mer än att bara transportera sig.
Trots öknamn som ”Hausfrauen-Porsche” och ”Sekretärinnen-Ferrari”, anspelandes på att den var en Folkvagn som försökte se ut som en sportbil, blev Karmann Ghia en succé. Fram till produktionsstoppet 1974 hann Volkswagen och Karmann bygga drygt 443 000 bilar, varav nästan 81 000 hade cabrioletkaross. Betydligt trögare gick det för nästa Karmann Ghia som baserades på Volkswagen Typ 3 och lanserades 1961. Type 34, eller ”Der Grosse Karmann”, såldes aldrig i USA och togs ur produktion 1969 på grund av låg efterfrågan.
Än i dag är det den ursprungliga Karmann Ghia, Typ 14, som är den mest eftertraktade modellen och för de inbitna nördarna är det de tidigaste årgångarna som står högst i kurs. Årsmodellerna 1955-1959 kallas ofta low lights eftersom karossen skiljer på vissa punkter från bilar tillverkade från 1960 och framåt. På low light-bilarna är framskärmarna något mer välvda i framkant och strålkastarna sitter aningen lägre. Det går även att spotta en low light-bil på de små gälarna (som suger in friskluft till kupén) i fronten och de små, rektangulära baklamporna. På senare bilar sitter strålkastarna högre, gälarna är större och krominfattade och baklamporna större och lövformade.
För ungefär ett år sedan köpte Christer Nordin en Karmann Ghia Cabriolet ”low light”. Den är inte hans första Karmann Ghia, två coupéer har kommit och gått, och långt ifrån hans första Volkswagen. 25 år gammal har Christer redan hamnat i VW-träsket rejält och har för närvarande, förutom en Typ 1 från 1950, även två tidiga folkabussar. En Karmann Ghia Cabriolet stod länge på Christers önskelista och allra helst skulle det vara en tidig bil. Bilen som nu rullar runt i Östersund är en svensksåld 1958 års modell som för ett år sedan stod i Uppsala. Där och då var den i Jane Pettersons ägo och det var hennes far som köpte bilen 1964 och renoverade den till det skick den har i dag. På sextiotalet fick bilen ny växellåda, ny stolsklädsel, ny sufflett och en klarröd lack. På instrumentbrädan och under fronthuven syns originalkulören Cardinal Red, som ser väldigt brun ut, och som snart ska finnas över hela bilen igen om Christer får bestämma.
Det dröjer inte länge innan vår planerade sommarprovkörning av den vackra cabrioleten blir en blöt historia. Regnskurarna drar in med jämna mellanrum över Frösön men Christer vägrar att cabba upp, inte bara för att suffletten ger ett klent skydd utan även för att bilen ska tåla det. Christer har redan hunnit köra omkring 400 mil i regn, sol och vind och Ghian har inte haft några problem. En Volkswagen från femtiotalet är ingen ömtålig konstruktion. Karmann-fabriken hade dessutom vänligheten att kladda på massvis med extra rostskyddsmedel.
Av mindre vetande, men likväl entusiastiska åskådare, får Christer då och då höra att Ghian ser snabb ut. Och visst, den sportigt röda karossen påminner inte så lite om Porsche 356 men 30-hästarsmotorn som hänger över bakaxeln och gör sitt bästa för att få bakhjulen att snurra är inget under av kraft. Det sägs att bilen ska ha en toppfart på 115 km/h, bäst trivs den dock i 70-80 km/h. Det sägs också att den gör 0-100 km/h på 34 sekunder, oklart dock om någon har orkat eller haft tid att testa.
Oundvikligen är det med viss skepsis jag för första gången sätter mig i Karmann Ghia Cabriolet. De tidiga Folkvagnarna är inte kända för att vara de mest körglada bilarna och annat går inte att säga om Karmann Ghia. Boxermotorn är hopplöst trött, styrningen diffus och växellådan grötig men ändå går det inte att tvätta bort leendet från ansiktet.
Jag inbillar mig att jag känner precis samma sak som krigströtta tyskar, kvarblivna amerikanska soldater och Volkswagen-frälsta svenskar kände när det begav sig. Visst är det i grunden en vanlig Folkvagn jag sitter i men den italienska karossen skänker en elegans och charm som infiltrerar körintrycken och genomsyrar hela upplevelsen. Köbildningen bakom mig får vänta, ser de inte att jag åker i en sportvagn!
Artikeln publicerades ursprungligen i Klassiska Bilar 6/2013.
Mer från Klassiska Bilar läser du här!
Volkswagen Karmann Ghia Cabriolet 1958
Ursprungligt pris (1955): 12 335 kr.
Uppskattat pris (2013): Cirka 150 000 kr.
Motor: Bensin, 4-cylindrig längsmonterad boxermotor, stötstänger, 1 stående solexförgasare. Cylindervolym 1 192 cm3. Max effekt 30 hk vid 3 400 r/min, max vridmoment 77 vid 2 000 r/min.
Kraftöverföring: Motorn bak, bakhjulsdrift, 4-växlad manuell låda med osynkad 1:a.
Hjul: 4x15 tum. Däck 5.60-15.
Mått/vikt (cm/kg): Axelavstånd 240, längd 414, bredd 163, höjd 130, spårvidd f/b 129/125. Tjänstevikt 810, maxlast 300. Tank 40 liter.
Fartresurser: Acceleration 0-100 km/h 37 s. Toppfart 115 km/h.
Bränsleförbrukning: Blandad körning 0,73 l/mil.
Kommentera artikel
Teknikens Värld erbjuder möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga. Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se