Provkörning av Smart Roadster

Den ultrakorta Smart City-Coupé har jag alltid hållit för en odräglig typ. Bullrig, stötig och trång. Och så det där pretto-namnet - "Smart". 

Smart? Det kan inte vara smart att betala 94000 kronor för en ostkupa med körglädje som en automatväxlad moped!

Smart Roadster är däremot en annan sak. Längre, trängre och extremt opraktisk. Dubbelt så dyr men - obs! - hälften så pretentiös.

Doften av cityintellektuell och Rickard Rättrådig är fullständigt utraderad och har ersatts av en lätt dumglad look. Ett glatt tryne, uppkäftigt stora hjulhus. På något sätt slår den direkt an rätt sträng hos betraktaren. "Vill ha" tänker man ungefär samma sekund som bilen landar på näthinnan.

Så känner jag i alla fall innan jag krymper ner mig i kupén. Bilen jag provar först är Roadster-versionen. Det finns även en Coupémodell med en sluttande, öppningsbar bakruta. Skillnaden mellan modellerna är egentligen minimal. Båda har targatak och förutom just bakrutan identisk kaross. 

Snyggast? Coupémodellen har drag av en klassisk sportcoupé som säkert kommer att tilltala många sportbilsvänner. På något sätt ser den mer ut som en riktig bil. Men det kan inte hjälpas - jag faller pladask för roadstermodellens fräcka formgivning. Det korta taket som slutar med en tvär bakruta ser kul ut. 

I princip handlar det om en sänkt, breddad och förlängd Smart City-Coupé. Den lilla svansmotorn har tre cylindrar och är på 0,7 liter. Med olika mycket överladdning ger motorn 62 respektive 82 hästkrafter, den sistnämnda effekten för övrigt att notera som rekord i Smart-sammanhang. 

Motoreffekten är på papperet inget som genererar ståpäls. Men körglädjen finns där. Först och främst för att bilen bara väger 865 kg. En vikteffektpå 10,5 kg per hästkraft placerar den nästan i samma liga som Volvo S60 med 170 hk. Närvaron av fart förstärks av bilens storlek. Gokartkänslan är påtaglig när jag studsar fram i portugisiska Sagres. 

Accelerationen i 82-hästarsmodellen är inte oäven, enligt fabriken ska det ta 10,9 sekunder till 100 km/h. Potentialen är större, men det finns en hämsko: Den sega växellådan. Det är samma sexväxlade transmission som i Smart City-Coupé, med automatisk koppling. Kopplingspedal saknas alltså, det är bara att släppa gasen och vicka växelspaken framåt eller bakåt när man ska växla upp eller ned. Växlingarna sker relativt mjukt, men förtvivlat långsamt - sker överföring via slemvajrar? Efter att ha beställt nedväxling måste man vänta och vänta och när växlingskontoret till slut har lagt i trean får man möte och hinner inte köra om. Växellådan är bilens absolut största brist. Ska det kallas sportbil ska det vara roligare än så här att växla. Basta!

Växellådan har i 82 hk-modellen också ett automatläge. Växlingarna sker dock ryckigt och långsamt, till och med värre än i det manuella läget. Med viss vana kan man förmodligen lära sig att släppa gasen i rätt ögonblick för att underlätta flytet i körningen. Men trots allt är den manuella, sekventiella växlingen definitivt att föredra.

Styrningen är direkt och kan mot tillägg assisteras av en elservo som fungerar bra. Storleken på bilen, den är 3,43 meter lång och 1,61 meter bred, gör att den passar perfekt i stadstrafik. Om det är svårt att komma fram beror det på folksamlingarna kring bilen, ty Smart Roadster har "det" som gör folk glada, alla stannar till, böjer sig ner och ställer frågor och lovar att köpa en slik när den kommer till en handlare nära dem.

Besvärande däremot, på de knaggliga stengatorna, är den minimala fjädringskomforten. De breda och tunna däcken spär på späkningen och stolarna är ärligt talat inga höjdare. Men vad gör det i en sportbil i strålande solsken och med suffletten inrullad?

Till slut lyckas jag stånga mig ut ur staden och kan sträcka ut på kurviga landsvägen. Och den spontana förälskelsen mognar faktiskt till något som skulle kunna kallas kärlek. Chassit är stumt avfjädrat och bilen har ett fantastiskt grepp i kurvorna. Till skillnad från många andra öppna bilar har karossen inga tendenser till att "flexa". Fartkänslan ökar av närheten till asfalten och det är fri sikt under lastbilssläpen.

Vid provtillfället finns enbart de starkare motorerna att tillgå, den billiga modellen med lilla motorn på 62 hk har ännu inte rullat av bandet. Upplevelsen torde vara likartad, om än mer varaktig. Acceleration till 100 km/h tar 15,5 sekunder med lilla maskinen, inte riktigt vad utseendet lovar. Å andra sidan, körglädje mäts inte alltid i sekunder.

Toppfarten är 160 respektive 180 km/h för de två motoralternativen. Även i så höga farter går bilen överraskande stabilt och tyst. Vem hade kunnat tro att man skulle kunna sitta och småprata i 170 km/h med en 700 kubiks svansmotor bakom ryggstödet? 

Okej, jag får väl erkänna att suffletten är på. Elektrisk på- och avrullning kan för övrigt göras i toppfart, unikt i cabrioletklassen. Finessen är en klurig konstruktion där suffletten rullar i två skenor som sitter mellan vindruteram och targabåge. Själva suffletten rullas upp och ner från basstationen alldeles bakom ryggstödet. Passformen är kanonbra och inte en krusning märks på tyget när vi dundrar fram på motorvägen. Vill man åka mer öppet kan de två skenorna som suffletten löper i enkelt tas bort och läggas i det främre bagageutrymmet. Fast ska man vara nogräknad är Smart Roadster ingen riktig cabriolet eftersom bakrutan är fast. 

Alternativ till suffletten är en tvådelad hardtop. De två takbitarna kan lätt tas av och ryms i det bakre lastutrymmet. Bullermässigt gör sufflett eller hardtop ingen större skillnad. Suffletten är standard i den starkare Roadster-modellen men tillbehör i 62 hk-versionen. 

Litenheten har medfört att kupéutrymmet är av intim natur och att bagageutrymmet fram bara rymmer filt, picknickkorg och en (liten) bikini. 59 liter totalt. Baktill, ovanför motorn, finns en bagagevolym om 86 liter. Det låter mycket - vem handlar 86 liter mjölk? - men är oerhört trångt i verkligheten. Den som verkligen vill lasta köper förstås Roadster-Coupé som tillåter att man lastar in drygt dubbelt så mycket under bakluckan. 

En tredjedel av komponenterna i Roadster kommer från City-Coupé och bakom ratten känner man lätt igen sig. Tyvärr, kan jag tillägga. De extremt jönsiga mätarna poppar upp som väckarklockor ur panelens överdel. Finishen ger mig också betänkligheter. Reglage, spakar och luckor svajar som på en billig leksaksbil. Kommer det här verkligen att hålla i längden? Skönt att använda är det i alla fall inte. 

Men sådana invändningar låter jag fladdra i väg i fartvinden. Smart Roadster är en kul liten bil. Inte smart, men rolig. Jämfört med City- Coupé, vars enda företräde är att den kan parkeras på tvären, är det här en bil att njuta av. 

150 bilar får generalagenten hit i år och priserna startar relativt lågt, 153900 kronor för den billigaste, 186700 kronor för den motorstarkare. Konkurrensen är begränsad; Peugeot 206 CC för 149900 kronor och Mazda Miata för 184500 kronor. Argumentet för de sistnämnda är onekligen att de är "riktiga" bilar, en storlek större. 

Smart känns mer som en leksak. Och just därför så förbaskat mitt-i-prick.