Svenska klassiker: "Tjorven", Saab 99 Turbo och Volvo 145

Sällan har en så märklig trio skådats på en svensk väg. En Tjorven postbil från Kalmar Verkstad ligger tätt bakom en vinröd 

Volvo 145 med takräcke, följd av en nattsvart Saab 99 Turbo som stressar och vill köra om. Det är en syn som bränner fast på hornhinnan i dag, när det står 2017 i kalendern och de flesta inte känner till någon annan Tjorven än karaktären i Saltkråkan, och inte har en aning om att den där svarta Saaben var en bidragande faktor till att de förmodligen haft en dammsugare med ordet turbo i namnet.

Var och en av det här tre bilarna, och deras tre ägare, har en historia att berätta. Jimi Essén, som sitter bakom ratten i den blå postbilen i glasfiber, har öppnat ett museum helt dedikerat till Sveriges kanske sämsta bil någonsin. Mattias Johansson har under två års tid renoverat bilen från sin ungdoms drömmar till toppskick, och Per Helgesson har kört sin Volvo 145 till månen.

De tre 70-talisterna kör upp sina 70-talsbilar på parkeringsplatsen utanför en gammal snickerilokal. Jimi Essén öppnar skjutdörren på sin Tjorv och bjuder med sig resten av trion in i snickeriet, som inte är något snickeri längre. På det nylagda epoxigolvet står i stället ett 30-tal Tjorvar i alla möjliga former och färger. Direkt till vänster vid ingången finns ett café, där kafémanagern Åsa Petersson, som också råkar vara Jimi Esséns sambo, är i full gång i köket. Det står nybakade kokostoppar på bordet.

Det här är världens enda museum helt tillägnat Tjorven, Kalmar Verkstads postbils-flopp. Här finns både originalbilar och fantasifulla kreationer skapade från Jimi Esséns eget huvud – bland annat en nybyggd, fullt utrustad brandbil som Jimi Essén byggt själv, som står bredvid en blommig campingbil med utfällbart tält. Båda bilarna visades upp på Elmia-mässan i Jönköping under påskhelgen. Nu ska Jimi Essén bygga en polisbil och en bärgningsbil till nästa års utställning – Tjorven i tjänst. Förtjusningen för det märkliga fordonet har Jimi Essén haft sedan han var liten.

– Farsan jobbade med att utveckla en ny Tjorv när jag var liten, och hade två stycken hemma för att utvärdera dem. Och då fick jag köra en del, så det här är den första bilen jag körde. Det är ett missfoster till bil. På riktigt. Men det är det som är kul, lägger han till.

Tjorven, som egentligen heter KVD 440, tillverkades av det statliga företaget Kalmar Verkstad AB mellan 1969 och 1971. Den togs fram för att användas som postbil, med högerstyrning och skjutdörrar för att göra livet enklare för brevbärarna. Den hade stålram med glasfiberkaross och motor och drivlina direkt hämtade från Daf 44. Variomatic-växellåda alltså, och en tvåcylindrig boxermotor med 34 hästkrafter. I annonsbladen såg allt väldigt bra ut. Bilen beskrevs som en ”trevlig arbetsplats” med ”god sikt”, ”god värme” och ”slitstark motor”.

LÄS MER: Mer om klassiska bilar!

– Men ingenting av det där var sant, bilen var otroligt dålig. Det tog bara två veckor efter första leverans innan teknikerna fick åka ut. Golven skakade sönder, bromsarna höll bara i 300 mil och när vintern kom visade det sig att värmen inte fungerade alls, säger Jimi Essén.

Rundvisningen har nu nått botten av lokalen, där den bil hans far var med och utvecklade på 80-talet står parkerad. Den ser ungefär ut som de andra Tjorvarna, men har en front som ser ut att komma från en Fiat.

– Det är en helt annan konstruktion än de gamla bilarna. Baserad på Fiat Ritmo, säger han. Bilen, som kallades Scandicar, byggdes här i Rockneby i två exemplar med Fiat-motor och BMW-växellåda. Posten köpte dem, utvärderade dem – och valde ett alternativ från Opel i stället.

– Men det är ändå häftigt att några gubbar från Rockneby försöker starta bilfabrik, säger Jimi Essén.

Det gick inte så bra för Tjorven version ett heller – den tillverkades bara i två år innan projektet lades ned. Tusen exemplar köptes av staten innan projektet begravdes i tystnad. Tjorven-projektet drogs med enorma förluster, och i modern tid har bilen använts som ett politiskt argument för att statlig detaljstyrning inte fungerar. Jimi Esséns museum fungerar desto bättre – i dag tycker människor att Tjorven är hur häftig som helst.

LÄS MER: Bortglömda bilmärken

– Det har gått långt över förväntan, det kom hundratals besökare varje helg förra året, och mångfalden är större än alla andra märkesmuséer. Det kommer både lattemorsor och pensionärer. Jag tror det beror på att det hela är lite larvigt. Bilarna är töntiga och fulsnygga, säger Jimi Essén.

Medan Tjorven var en kommersiell katastrof var Saab 99 Turbo bilen som på riktigt introducerade turbomotorn på personbilsmarknaden. Bara ett drygt decennium efter att Saab var synonymt med stinkande, ineffektiva tvåtaktsmotorer presenterades plötsligt en praktisk, bekväm och rymlig bil med för tiden fantastisk prestanda. 145 hästkrafter och 236 Nm gav en 0-100-tid på 9,2 sekunder och en toppfart på nästan 200 km/h.

Bilen anses vara den första riktigt framgångsrika produktionsbilen med turbo, och kom att definiera Saab som varumärke från dagen den lanserades. Åren efter att Saab 99 Turbo lanserades 1977 började många andra biltillverkare lansera bilar med turbomotorer, och ordet turbo kom att bli synonymt med något snabbt och kraftfullt. Det användes flitigt i marknadsföringen för både eltandborstar, dammsugare och skurmedel.

Mattias Johanssons Combi Coupé från 1978 är i ett otroligt fint skick och har alla de rätta specifikationerna . Han köpte bilen som objekt år 2008, och ägnade två år åt att plocka ned bilen i molekyler, blästra, lackera och kromatera alla delar, och sedan skruva ihop den igen.

– Det tog tre månader innan jag ens fick köpa bilen. Jag hörde av mig till ägaren med ett nytt bud gång på gång, och till slut lyckades jag ta över den. Till dubbla priset mot vad som var sagt från början, säger Mattias Johansson.

Rundvisningen i museet är över, och Mattias Johansson leder vägen ut till parkeringsplatsen igen. Hans Saab blänker som en juvel i solen.

– Jag har alltid velat ha en 99:a. Det var ju de här bilarna jag tittade efter och ville ha när jag var ung. Och det var Saabs första turbobil, den tog liksom revansch på Volvo som tidigare alltid hade varit mer motorstarka, säger han.

LÄS MER: Grattis Saab 99!

Bakom ratten i Saaben finns allt en gasglad säljchef kunde drömma om år 1978 – röd plyschindredning, taklucka och en stereoanläggning från Clarion som fyller hela mittkonsolen med separata förstärkare, equalizer och bandspelare. Ljudanläggningen lovar mer än den kan hålla, men det gör däremot inte ljudet från motorn. Den startar så fort jag vrider om nyckeln, och mullrar dovt på tomgång på det där viset som bara Saab Turbo gör.

På vägen är bilen riktigt pigg, och trots den höga åldern känns den faktiskt ganska modern med sin direkta styrning. Motorn har en märkbar ketchupeffekt – den behöver komma upp i över 3 000 r/­min innan den kommer igång ordentligt. Jag sitter tätt intill Mattias Johansson och kör – bilar var inte lika breda förr i tiden. Rattens något onaturliga vinkel känns väldigt mycket Saab.

– Den är väldigt pigg mellan 100 och 160, säger Mattias. Vi provar inte, men jag tror honom. Motorns 236 Nm ger bilen en ordentlig knuff när turbon börjar ladda. Trots att Saaben fyller 40 nästa år har den bara gått 12 000 mil.

Det är en knapp femtedel av sträckan Per Helgessons Volvo 145 har hunnit med. Den vinröda 74:an med takräcke och kofångare stora som trädstammar har hittills hunnit med 67 000 mil, varav Per Helgesson har kört ungefär 37 000. Det är i runda slängar avståndet mellan jorden och månen.

I vindrutan sitter ett klistermärke från den Isländska tullen daterat till 2003, från en av de många resor Per Helgesson har gjort med bilen. Under sin tid tillsammans har de varit i Smygehuk och på Nordkap, i Budapest och Lichtenstein, på Färöarna, på Island och åkt fram och tillbaka till jobbet i Kungsbacka. Det mesta finns noga dokumenterat på Per Helgessons hemsida, i form av skannade fotografier. Några av dem är 20 år gamla, andra är från förra sommaren.

LÄS MER: Grattis Volvo 140!

– Man måste ju samla alla bilder någonstans, säger Per Helgesson. Han har haft bilen sedan 1989. Först som firmabil på bilverkstaden han jobbade på, och sedan privat.

– Det var bara jag som använde den. Efter ett år köpte jag ut bilen ur företaget, säger han. Under tiden som har passerat sedan dess har han hunnit knyta starka band med den gamla trotjänaren.

– Jag kommer aldrig att sälja den. Aldrig. Jag älskar den här bilen, säger han. För att ha gått en sträcka som motsvarar sexton och trekvarts varv runt jorden känns bilen väldigt fräsch. Den genomgick omfattande rostlagning och fick ny lack vid milennieskiftet, och sedan dess har Per Helgesson låtit bli att använda bilen på vintern.

– Men på somrarna använder jag den varje dag. Jag åker till jobbet, skjutsar barnen och kör till tippen, säger Per Helgesson. Av de tre svenska klassiker som är med oss i dag är Per Helgessons Volvo den mest bekväma. Komfort har alltid varit Volvos paradgren – bilen går mjukt och sävligt på vägen, och med automatlådan blir avslappningen total.

Medan Volvo 145 var bekväm och Saab Turbo var snabb, var Tjorven ganska hopplös. Med sin Variomatic-drivlina och glappa styrning känns den mer som en traktor att köra än något annat. Jimi Esséns museum lockar ständigt fler och fler besökare. Och Jimi själv har stora planer för vad han ska hitta på härnäst, efter att Polistjorven och Bärgartjorven är färdigbyggda.

– En beachparty-Tjorv hade varit roligt. Med stereo och rökmaskiner. Och bubbelbad. Eller en korvbil, kanske? Tjorven med korven? Ja, varför inte? Jimi Essén har redan lyckats bygga en fullt fungerande Tjorven-brandbil med vattentank och hydraulikverktyg. Och snart öppnar museét portarna för säsongen.

Artikeln är tidigare publicerad i Klassiska Bilar nummer 7/2017.

Mer från Klassiska Bilar läser du här!