Tema: Volvo Amazon

Volvo Amazon visades för den svenska allmänheten i Örebro den 1-2 september 1956 och gick i produktion samma år. En tillverkning som pågick ända till 1970. Bakom den slutliga designen stod den amerikanskfödde norrmannen Jan Wilsgaard, då bara 23 år gammal. Det hade dock gjorts flera versioner innan Amazons utseende med klara drag av 1950-talets design bestämdes. Den delade grillen påminde mycket om Imperial och Amazon hade pontonkaross och fyra dörrar.

Innan utseendet fastslogs hade Jan Wilsgaard tagit fram flera prototyper, liksom den italienske formgivaren Giovanni Michelotti, men ingen av de tidiga prototyperna gillades av Volvo.

Första Amazonen var alltså fyradörrars, en tvådörrars kom i oktober 1961 och kombin kort därefter i februari 1962. Christer Ahlberg är bilhandlare till vardags men då handlar det om transportbilar. Men han gillar bilar i allmänhet, och främst då svenska klassiker.

– Jag fick under några hektiska veckor bud på att köpa de här tre bilarna och jag slog till. Dels är det trevliga bilar, dels vill jag gärna se dem kvar i Sverige. Hade jag inte köpt dem hade de försvunnit till Tyskland i en rasande fart, säger Christer Ahlberg.

122 S skiljde sig inte nämnvärt från vanliga Amazon 121. 122 S kallades för övrigt även Amazon Sport. Den stora skillnaden var motorn som gav 90 hästkrafter i stället­ för standardmotorns 75. De flesta av dessa 15 extra hästkrafter kom från det faktum att 122 S hade dubbla SU-förgasare i stället för en enda som i 121. En fördel kan tyckas, men även en nackdel för 122 S som med insugningsljudet från de två förgasarna blev rejält högröstad. Ljudnivån från motorrummet börjar bli påträngande hög vid 110-120 km/h men stiger­ sedan inte markant om farten ökas till säg 130 km/h. Insugningsljudet ger en mer tröttsam ”fartkänsla” än den svagare 75-hästaren som ju även den klarar av att köras i 130 km/h och då inte låter lika pressad.

Man kunde välja en 122 S med en elektrisk överväxel som petades i läge med en blinkersliknande spak. Detta kunde ske utan att använda kopplingen men ville man spara på grejerna borde man göra det. Det uppstår nämligen ett ganska kraftigt ryck när femman går i läge. Överväxeln sänker ljudnivån men främst bränsleåtgången. Vid jämn fart i 100 km/h skiljer det en hel deciliter per mil, 0,92 mot 0,82. Detta enligt Teknikens Världs test av 122 S i nummer 26/1964.

– Jag köpte min 122 S i juli 2018, säger Christer Ahlberg. Faktiskt samma dag som jag inhandlade 123 GT och ja, de kom från samma säljare. En kille i Jönköping som jag gjort affärer med sedan 80-talet och då och då brukar han erbjuda mig lite fina vagnar.

LÄS MER: Den svenska bilskatten i USA

När Amazon introducerades var det tänkt den skulle stavas Amason, ett derivat från de krigiska kvinnorna i grekiska mytologin som kallades Amazoner. Men tyska moped- och motorcykeltillverkaren Kreidler motsatte sig detta då de hade namnet registrerat. Efter en förlikning mellan företagen bestämdes att Volvo fick kalla Amazon för Amazon i Sverige och stava med ett z. Lite konstigt eftersom Kreidler hade återförsäljare i Sverige, Svecia-Motor på Sveavägen i Stockholm, och hos dem såldes mopeden som Amazone…

Oavsett hur modellen nu stavas blev den en mycket populär bil i Sverige där den klassades som en stor familjebil. När familjen växt ur Amazon siktade de på Volvo 140-serien och Amazon fick en ny ägarkrets i form av motorburen ungdom. Jag själv till exempel hade två stycken Amazon av 1966 års modell, tyvärr bara 121:or och det grämde mig djupt att grannens pojk hade en 123 GT med 5,5-tums fälgar och 2,5 tums avgasrör…

Att Amazon blev populär är inte svårt att förstå. Det är en robust bil med goda vägegenskaper och i fallet 122 S även goda accelerations- och fartegenskaper.

– 0-100 km/h går på 16,1 sekunder, säger Christer Ahlberg. Åtminstone om man skall tro Teknikens Världs testlag från den tiden. Och det är betydligt snabbare än konkurrenter som BMW 1500, Saab Sport och Ford Taunus 17 M TS. Även när det gäller toppfarten (155 km/h) besegrar den konkurrenterna.

Takhöjden fram är fullt godtagbar, men det är sämre ställt där bak där redan folk av medellängd har svårt att få plats med huvudet. Vad som är dåligt med 122 S från denna tid, och det gäller alla Amazon för den delen, är att den saknar klocka och handskfack vilket ”alla” konkurrenter hade. Den udda placeringen av handbromsspaken är inte optimal om man vill ta sig snabbt runt hårnålskurvor. Att den sitter på vänster­ sida av förarstolen i stället för mellan stol­arna sägs bero på att Volvo planerade att erbjuda en bil med soffa fram. Något som dock aldrig inträffade.

LÄS MER: En Amazon-polisbil har åter fått liv

Volvo Amazon 123 GT var den vassaste Amazon som tillverkades, i alla fall från fabrik. Under den bulliga motorhuven fanns hela 115 hästkrafter. Motorn var en likadan B18A som återfanns i övriga Amazoner och PV. Men i 123 GT hade den en modifierad kamaxel (C-kam), planat topplock och dubbla stående­ SU-förgasare. Man kan också säga att motorn hämtades från P1800, för det var exakt vad den gjorde.

Utöver motorn var det, precis som med 122 S, inte så mycket som skiljde från övriga Amazonprogrammet, men de skillnader som fanns var oerhört viktiga och statustyngda. Alla som kunde något om Amazon visste att det var en 123 GT som kom om det satt backspeglar på framskärmarna och två extraljus (en fjärrstrålkastare, ett dim/kurvljus) i fronten. Bak originalmonterat backljus. Och den hade bara två dörrar. På insidan skvallrade varvräknaren­ ovanpå instrumentpanelen om modellbeteckningen liksom det gjutna förvaringsfacket och sportratten med tre stålekrar. Och kartläsarlampa på höger sida!

– 123 GT har ju blivit en sjukt dyr bil i dag och det verkar som att folk är beredda att betala vad som helst för att komma över ett exemplar, säger Christer Ahlberg, väl medveten om att han själv sitter på en guldgruva i form av Amazoner.

En av anledningarna till att det kan annonseras ut 123 GT för 350 000 kronor beror på att så få tillverkades. I stort sett alla kom som 1967 års modell och då tillverkades 1 980 exemplar. 1968 var produktionen nere i 197 bilar. Ett fåtal bilar producerades 1969 och 1970 men såldes aldrig i Sverige.

En vida spridd myt är att 123 GT såldes med åtråvärda 5,5 tums fälgar. Det gjorde den inte, även om just sådana satt på de flesta bilarna som rullade runt torget i städerna. Men 123 GT såldes med stålfälgar och navkapsel och hade bara 4 tum breda fälgar, smalare än exempelvis Duett. De originalmonterade gördeldäcken gav upphov till ganska hård gång men utmärkt sidogrepp. Det passade den bakhjulsdrivna­ Amazonen som gärna framfördes på sladd om tillfälle så gavs, vilket det ju gjordes på rallyvägarna där modellen var framgångsrik.

Enligt Volvos broschyr från den här tiden var 123 GT en bil för folk som behövde ta vara på tiden. Amazon har prestanda i sportklass stod det vidare. Det var en sanning med modifikation. Enligt Teknikens Världs test i nummer 19/1967 klarade 123 GT 0-100 km/h på 11,8 sekunder och noterades för en toppfart på 170 km/h.

Det känns också bakom ratten att 123 GT inte är någon sportbil, framför allt låter inte motorn så upphetsande som man gärna vill tro. Det krävs 6 000 r/­min för att få max effekt men någon skönsång är det inte fråga om. Det låter mera ansträngt. Det är med andra ord rätt skönt att det satt en elektrisk överväxel på bilen som standard. Det tog ned varvtalet och gjorde färden behagligare och billigare. Enligt Teknikens Världs testingenjör Stig Björklund sjönk varvräknarnålen till runt 4 000 r/­min även vid 130-140 km/h på Autobahn och bränsleförbrukningen var då måttliga 1,1 liter milen.

– 123 GT har fått kultstatus utan att på något sätt vara riktigt speciell, säger Christer Ahlberg. Men det är klart, det var den vassaste Amazonen som gick att uppbringa och att det tillverkades så få hjälper förstås till. Goda omdömen i allehanda biltidningar hjälpte också till.

1967 fanns fortfarande ingen styrservo i Amazon men bromsarna fick servo som standard på 123 GT och för de (till exempel jag) som tidigare kört andra Amazon kommer det som en stor överraskning. Bromsarna klipper till rejält. Vilket helt sökt tar oss till ett annat klipp, Amazon 121 Kombi, även kallad­ Herrgårdsvagn eller kort och gott bara HGV.

Modellen fanns mellan 1962 och 1968 och såldes i 72 000 exemplar. Detta trots att den redan vid introduktionen ansågs som gammalmodig, rent av 50-talsmässig.

– En kombi vill alla som gillar Amazon ha, menar Christer Ahlberg. Men de är sannerligen inte lätta att få tag på i bra skick. En kompis till mig hittade denna i Vännäs utanför Umeå och jag slog till.

Även om 121 Kombi ansågs som gammalmodig var den exakt vad en kombi skulle vara, lättlastad och praktisk. Stort fyrkantigt lastutrymme, skryms en del av bakre hjulhusen, plant lastgolv och en tvådelad baklucka som gapar hungrigt efter kylskåp och liknande. Inte så underligt att bilen blev populär hos hantverkare och småföretagare och den behandlades därefter. Som slit och släng-bil som efter några år såg anskrämlig ut och ställdes på lantstället och rostade bort. Eller gick till skroten. Ingen kunde ju drömma om att välbevarade exemplar av 121 Kombi nu skulle betinga värden på runt 250 000 kronor! Men så blir det när efterfrågan är större än tillgången.

Samtidigt som modellen var en ypperlig­ kombi passade den lika bra till den större familjen som ville ha mer last än det något begränsade utrymme som bjuds i sedan-karossen. Kombin går precis lika bra som en vanlig Amazon och det är inga problem att ligga i 100 km/h och var det inte då heller. Den stora skillnaden var när bilen lastades tungt, då hände det saker. Prestanda blev betydligt sämre. 0-90 km/h avverkades på 13,8 sekunder med bara föraren ombord. Med full last tog samma distans 16,9 sekunder. Omkörningssträckorna blev också längre än normalt.

I fallet Amazon Kombi visade det sig också att bromssträckan ökade markant med full last. Den blev hela tolv meter längre. Amazon gick från att vara bäst (utan last) i Teknikens Världs test med 48 meter, med att vara sämst av alla med full last, 60 meter. Bromssträckan mättes då som nu från 100 km/h till stillastående.

Även bränsleförbrukningen påverkades förstås, liksom vägegenskaperna. På den här tiden var inte älgtestet uppfunnet och det var nog tur för Amazon Kombi. Det är i alla fall kul att intresset (och därmed priset) gått upp för Amazoner även i Sverige. Det kan om inte annat innebära att de blir kvar i hemlandet och inte skeppas iväg till Europa bara för att det bjuds mer där.

Och jag säger som min förste chefredaktör på Teknikens Värld: Den sämsta bilaffären är en såld bil. Jag hade ju två Amazoner i min ägo. De hade varit bra att ha nu när man kan se pensionen i slutet av tunneln.

Artikeln publicerades ursprungligen i Klassiska Bilar nummer 1/2019.

Mer från Klassiska Bilar läser du här!