Provkörning av Volkswagen-pickuper – T1, T2 och T3
Nyttofordon lever ofta hårda liv, en vanlig orsak till att fraktbilar från förr oftast raderats ut helt ur trafikbilden. Som ärliga minnesstenar berättar de ofta mer om dåtidens samhälle än personbilarna gör. Att närma sig tre generationer Volkswagen Typ 2 Pickup i finaste skick är en härlig tidsresa!
Klassiska Bilar
Det här temat publicerades i Klassiska Bilar nummer 6/2014. I samma nummer provkörde vi bland annat AC Cobra och Triumph TR3A, samt besökte Volvos Torslandafabrik.
Historien är lika genial och enkel som en modern produkt av sin tid. En framsynt bilhandlare såg ett potentiellt affärsområde och i ett effektivt efterkrigs-Europa i uppbyggnadsskede var det ett lätt beslut att skapa en transportör av allehanda varor och gods.
Ben Pon var bilhandlare av andra generationen och Pon's Automobielhandel i holländska Amersfort sålde en av de första VW Typ 1 – personbilen – utanför Tysklands gränser redan 1947.
Men redan 1946 vid ett besök på VW-fabriken i Wolfsburg såg Pon lasttrucken ”Plattewagen” som fabriken använde för interntransporter. I princip en fyrhjulig flakmoppe med VW-motor bak och en lastyta framför föraren.
Pon skissade ner ett alternativ med spegelvänd layout. Föraren placerades ovanpå framaxeln vilket gav massor av utrymme till last bakom en enkel hytt. Idén förädlades raskt av Volkswagenteknikerna och 1948 stod första prototyperna klara. Resten är som man säger historia.
Första VW-lastbilen – ett täckt skåp – rullade ut ur fabriken i Wolfsburg 12 november 1949. Året efter kom ”Folkabussen” som blev megapopulär och 1952 kom den flakförsedda pickupversionen.
Sedan 1956 tillverkas Volkswagen Transporter i fabriken i Hannover men sammansättning har även skett i Brasilien, Argentina, Mexiko och Australien.
Nomenklaturen på Typ 2 med tillägget ”T”, för Transporter, plus efterföljande generationssiffra är egentligen en efterkonstruktion i samband med att T3 (i Storbritannien kallades den givetvis annorlunda, T25) ersattes av framhjulsdrivna och vätskekylda T4-generationen så sent som 1990.
I ett historiskt perspektiv är det dock de svansmonterade luftkylda boxermotorerna som är mest intressanta. Typ 2 T1 tillverkades 1950-57 (i Brasilien till och med 1975), T2 1967-1979 (i Brasilien lades tillverkningen ner december 2013!) och T3 1979-92 (de sista i fyrhjulsdrivet Syncro-utförande).
Vi lånar glimrande exemplar av de första tre generationerna från Michael Luft, inbiten VW-älskare från Kungälv och även Teknikens Världs flitigt anlitade biljurist.
Skicket på de tre flakbilarna är fint renoverat, stundtals bättre än nyskick. Att de är torrgaragerade och ompysslade efter konstens alla regler hjälper förstås till. Som medåkningsbil toppar vi Transporter-laget med en VW T3 Dubbelhytt Syncro som rullat som brandbil i Göteborg.
Jag Äntrar den blågula VW Typ 2 T1 1966, som har något kapad fjädring vilket ändrar uttrycket något men förenklar insteget. Är föraren över medellängd behövs smidig kropp, akrobatikrörelser eller helst både och för att komma snabbt på plats.
Rattstången går rätt ner genom hyttgolvet där fotpedalerna står upp som tre gråsvarta liljor ur durken. Efter lite lirkande med armar och fötter är man på plats och första intrycket är verkligen ”människa och maskin”. Hytten känns provisorisk men var vardagens arbetsplats för massor av yrkeschaufförer i efterkrigs-Europa.
För att inte tala om tummelplats för diverse hippieaktiviter i samband med samåkning till Woodstock… Säg det en VW Typ 2 T1 inte har upplevt.
Dagens provkörningsövning är även den i nära samarbete med gräs och naturdrifter. Som lantbrukarens tjänstefordon var T1 rationell så det förslog.
Faktiskt var även den skåpförsedda Transportern minst lika populär för agronomer eftersom det stängda lastutrymmet enkelt kunde härbärgera får, kalvar eller mindre schweiziska fjällkor. Första årsmodellerna hade vanliga sidohängda lastdörrar, skjutdörr kom senare. Inte stora som ladugårdsdörrar, men de fick ändå tilltalsnamnet ”Barndoor” i USA.
Det svarta hårda bakelittunnbandet till ratt är oprecis i styrningen, den tunna plåten skickar in de flesta (o)ljud.
Växelspaken är tunn och smal men växlarna lirkas in med klart och mekaniskt klick trots den långa växelföringen bak till svansmotorn. Körställningen blir krumt framåtlutad, dels för att kunna se ut genom vindrutan med låg övre taklinje, dels för att orka ta omtag när det ska snurras på ratten. Vändcirkeln är ypperligt kompakt, något som uppskattas när det ska vändas strax före gödselstacken.
Vi kör i princip olastat i dag, vilket gör att vi spinner till lite i skiten, lite mer last på flaket hade gjort susen för framkomligheten.
Efter sejouren ut i grönskan lotsar vi över oss till VW Typ 2 Pickup T2. Beigegrå av årsmodell 1969, bara tre år yngre än dagens lantbrukarpickis men så mycket modernare.
T2:orna kallas populärt för det amerikanska ”Baywindow”, även i Sverige, på grund av den välvda stora vindrutan. Utsikten bakom den lakritsremssmala ratten, med lika markant busslutning som hos T1, är av en helt annan kaliber.
Instrumentbräda i plast och med gott om utrymme är det lätt att förstå att detta blev en arbetsplats för de allra flesta körserviceyrken över hela världen.
Så sent som förra året lades tillverkningen av Typ 2 T2 ”Kombi” ner i Brasilien! VW-entusiaster gråter ännu. Brassetaxirörelser letar fortfarande efter vad som ska platsa som avlösare.
För att komma i rätt känsloläge tar vi ut den lånade T2:an på riktigt köruppdrag. Paket ska levereras, många av Klassiska Bilar-läsarna har nog fortfarande skarpa minnesbilder när T2:or snurrade runt i stadskärnorna i sin iver att komma med bud till rätt adress i rätt tid.
Boxermotorn orrar på bra trots last på det extra breda samt extra långa flaket. Effektuttaget är måttliga 48 hästkrafter, men gott om bottendrag gör ändå färden säker.
Sett i backspegeln var nog tempot överlag ändå lugnare förr. Att hinna med dagens budskubbisar hade inte fungerat. Bättre då att masa sig fram i lagom takt, hälsa käckt på folk med kepan och ta tid på sig att fylla i körjournalerna.
Dagens sista skift innebär också en tidsresa även om 24 år är alldeles för kort tid i Klassiska Bilar-perspektiv. Men den lånade VW Typ 2 T3 1988 kunde karossmässigt varit från debutåret 1979 och hade då passerat bilklassikerstatusen 30 år med råge.
När T3 debuterade strax före 80-talets intåg var det med spikraka linjer och korrugerade sidolämmar. Modellen ansågs i ett nafs modern och proper, utan ett dugg av tidigare bullig VW-aura över sig.
Men längst bak var det i alla fall fyrcylindrig boxermotor som alltjämt gällde. Men till årsmodell 1981 knuffade Volkswagenfolket i Hannover in en rak, kraftigt tiltad på grund av utrymmesskäl, fyrcylindrig sugdieselmotor på 50 hk för att vara med i matchen när oljebrännare blev på modet i lätta lastbilssvängens Västtyskland. Tempot hos dessa dieselbilar är makligare än hos de tidigaste T1:or, söligt är bara förnamnet. 1983 skedde nästa regelbrott när boxerbensinaren ansågs behöva bättre kylning.
I Brasilien skiftade även VW T2 Kombi till vattenkylt, men först 2005. Vätskekylt på kantiga Typ 2 T3 – syns på den extra, lågt placerade, kylargrillen i fronten – blir med största 2,1-litersmotorn på hela 112 hästkrafter snälltågsnabb i jämförelse med tidigare T3 och en raket ställd mot äldre T1/T2. Klassiska Bilars modertidning Teknikens Värld testade en Caravellebuss VW T3 112i med nya motorn under rubriken ”Porschebussen”.
Den mediumblåa T3-pickupen på bilderna har just 112i-spisen under flaket och tillsammans med femväxlad manuell låda – med ettan snett ner till vänster och resten av kuggarna i klassiskt H-mönster – modernt rask i trafiken. En anledning till att man fortfarande ser T3:or utföra vardagligt värv än i dag.
Överblicken framåt över trafiken och bakåt över lasten är superb. Kontrollkänslan och upplevelsen av att vara i händelsernas centrum är påtaglig. Tacka den mekaniska konstruktionen för detta. Samtidigt isolerar man sig som förare något från omvärlden tack vare avsaknaden av motorsmatter. Precis som hos T1 och T2 är T3 befriande fri från motorbuller på grund av svansmotorn. I stället känns det som att sitta i knäet på en jätte. Man åker bara med. Vilket blir extra tydligt i denna den starkaste ”normala” 112i-versionen.
I Sydafrika lurade VW-folket ner Audis femcylindriga i det låga maskinrummet hos T3 och Porsche i Weissach laborerade med 3,2-liters boxersexa i tio handbyggda exemplar! Upplysningsvis finns fortfarande några firmor som specialiserat sig på efterkonverteringar just för Porschemontage.
Vi ger oss hän och leker fastighetsskötare bland miljonprogrammets husblockskvarter. Personligen känner undertecknad sig som hemma eftersom det var här på de betongsäkra innergårdarna jag slet ut mina första två trampbilar. Den blå färgen matchar snyggt HSB-fasadernas plåtbeklädnad.
Ute på vägen igen hälsar T3 snyggt till sina äldre föregångare med koncept svansmotor/förarplats ovanpå framaxeln/långt flak men fungerar fortfarande att ha som bruksbil. Kan vara bra att veta om du söker en rymlig vardagsvagn med klassikerkänsla.
Vi hänger av oss dagens arbetskepsar och backar tillbaka de stiliga pickuperna till sina torra garageplatser.
Känns tryggt att veta att i alla fall dessa pensionerade arbetare har en värdig plats och inte bara blev utnötta av tidens hårda arbeten för att sedan förfalla i glömska.
VW Typ 2 Pickup T1, 1966
Ursprungligt pris (1966): 18 000 kr.
Uppskattat pris (2014): 100-200 000 kr.
Motor: Bensin. 4-cylindrig längsmonterad boxermotor, enkel kamaxel, 2 ventiler per cylinder. Förgasare. Cylindervolym 1 192 cm3. Max effekt 43 hk vid 3 400 r/min, max vridmoment 67 Nm vid 2 000 r/min.
Kraftöverföring: Motorn bak, bakhjulsdrift. 4-växlad manuell.
Hjul: Fälg 4 tum, däck 165/70 R14.
Mått /vikt (cm/kg): Axelavstånd 240, längd 419, bredd 171, höjd 189. Tjänstevikt 1 110, maxlast 960. Tank 40 liter.
Fartresurser: Acceleration 0–100 km/h ca 22 s. Toppfart 120 km/h.
Bränsleförbrukning: Blandad körning ca 0,8 l/mil.
VW Typ 2 Pickup T2, 1969
Ursprungligt pris (1969): 26 000 kr.
Uppskattat pris (2014): 80-140 000 kr.
Motor: Bensin. 4-cylindrig längsmonterad boxermotor, enkel kamaxel, 2 ventiler per cylinder. Förgasare. Cylindervolym 1 584 cm3. Max effekt 48 hk vid 4 000 r/min, max vridmoment 103 Nm vid 2 800 r/min.
Kraftöverföring: Motorn bak, bakhjulsdrift. 4-växlad manuell.
Hjul: Fälg 5 tum, däck 175/70 R14.
Mått /vikt (cm/kg): Axelavstånd 245, längd 445, bredd 177. Tjänstevikt 1 300, maxlast 870. Tank 57 liter.
Fartresurser: Acceleration 0–100 km/h 18 s. Toppfart 130 km/h.
Bränsleförbrukning: Blandad körning 0,8 l/mil.
VW Typ 2 Pickup T3, 1988
Ursprungligt pris (1988): 125 000 kr.
Uppskattat pris (2014): 30-90 000 kr.
Motor: Bensin. 4-cylindrig längsmonterad boxermotor, enkel kamaxel, 2 ventiler per cylinder. Insprutning. Cylindervolym 2 109 cm3. Max effekt 112 hk vid 4 800 r/min, max vridmoment 174 Nm vid 2 800 r/min.
Kraftöverföring: Motorn bak, bakhjulsdrift. 5-växlad manuell.
Hjul: Fälg 5,5 tum, däck 185/82 R14.
Mått /vikt (cm/kg): Axelavstånd 246, längd 457, bredd 187, höjd 193, spårvidd f/b 158/157. Tjänstevikt 1 500, maxlast 1 100. Tank 60 liter.
Fartresurser: Acceleration 0–100 km/h 15 s. Toppfart 155 km/h.
Bränsleförbrukning: Blandad körning ca 0,9 l/mil.
Kommentera artikel
Teknikens Värld erbjuder möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga. Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se